EU kan rädda Östersjöns torsk
Den minst sagt deppiga situationen för fisket i Östersjön ser några strimmor av hopp. Om 20 år kanske restaurangerna längs Kalmarkusten inte bara kan erbjuda vacker havsutsikt, utan också välgödda viltfångade Östersjöfiskar på tallriken utan dåligt samvete. Men vägen dit är inte spikrak.
Torsken är den enda rovfisken i Östersjöns fria vattenmassa. Särskilt många finns inte heller. Förra sommaren infördes totalstopp på torskfiske i de östra beståndet, ett förbud som förlängdes denna sommar. Kvoterna på det västra beståndet sänktes med 60 procent i jämförelse med 2019.
Det är inte utan anledning som drastiska åtgärder tillgrips. Under lång tid har torsken överfiskats. Överfiske innebär att mer än det årliga tillskottet på beståndet fångas och beståndet minskar därför. I fallet med Östersjön som har få andra rovfiskar innebär det, förutom minskad tillgång på fisk i sig, kedjereaktioner som påverkar ekologin i stort. För när det är för få stora rovfiskar som äter små fiskar, exempelvis spigg och smörbultsfiskar, så ökar beståndet av dem. Det i sin tur innebär brist på deras föda, små algätande kräftdjur. När det inte finns tillräckligt med små kräftdjur som sedan äter alger så ökar mängden av alger, särskilt trådalger, som grumlar vattnet så att solljuset inte når särskilt djupt. Växterna långt under ytan kan sedan inte göra någon fotosyntes och vill det sig illa dör botten av syrebrist.
Minskningen av de små algätande djuren kan ha lika stor inverkan på mängden trådalger som övergödningen.
Det verkar inte råda konsensus i forskarvärlden om orsakerna till det kraftigt minskade östra torskbeståndet, men att läget är allvarligt råder inget tvivel om. Därav de hårda kvoterna för fiske. Förra sommaren fick också Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag av regeringen att titta på andra sätt än fiskerirestriktioner för att försöka förbättra bestånden. Åtgärdsförslagen presenterades för regeringen tidigare i somras. Den viktigaste åtgärden är att försöka minska övergödningen, något ledarsidan tidigare skrivit om. Ett av de övriga mer konkreta åtgärderna handlar om att minska antalet predatorer.
Sedan april i år har licensjakt tillåtits på gråsäl, en ytterligare åtgärd skulle kunna vara att öka avskjutningen av skarv.
De andra åtgärdsförslagen som föreslås till regeringen kretsar mycket kring att vidare forska kring vilka problem med habitat och födotillgång som kan avhjälpas på konstgjord väg, det verkar dock vara riskfyllt.
Utvecklingen för torsken har gjort att många ställt sig frågan om man som enskild medveten person kan påverka tillståndet för torsken med sin konsumtion. Inte särskilt mycket, visar en studie från Havsmiljöinstitutet som tittat på frågan. Endast 17 procent av den svenskfångade fisken blir till direkt ätbar sjömat, resten exporteras främst som djurfoder. När svenskar väljer bort torsk som inte är miljömärkt, alltså där fångsten inte äventyrat beståndet i stort, så kommer efterfrågan från andra håll. All fisk blir såld.
Det som däremot gett resultat är raka politiska besked i form av fiskekvoter och förbud av vissa fångstmetoder. Samarbetet kring fiske i EU har visat god potential. Bara alla fiskare, oavsett om de är svenska eller polska, har samma spelregler så kan bestånden ha god chans att så småningom återhämta sig.
