EU är både enhet och mångfald
Under den pågående EP-valrörelsen talas det en del om värderingar. Så har Moderaternas toppkandidat Tomas Tobé sagt att EU är en värdegemenskap, och partiet går till val på värnandet av europeiska värderingar.
För den som efterlyser mer ideologi i politiken är sådana tendenser välkomna. Det fördjupar det politiska samtalet och rör det in i idéernas värld, som ju faktiskt också ligger till grund för den politik som ett parti vill driva. Allt är inte bara ett räknande av kronor och ören.
Samtidigt är det vanskligt att tala om värderingar i allmänna ordalag. Vilka värderingar syftar man på? Liknande svårigheter förelåg när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch förespråkade ”svenska värderingar”, numer utbytt mot det mindre nationalistiskt klingande men också otydliga ”goda värderingar.”
Europeiska värderingar kan betyda olika saker beroende på vem man frågar. Värderingarna skilja sig åt mellan norra och södra Europa, eller mellan öst och väst. Så även mellan katolska medlemsländer och protestantiska. Ja även värderingsskillnaderna mellan partier i ett och samma land kan vara avsevärda.
”Det vore välkommet med mer klarspråk och tydlighet – men också en respekt för politikens gränser.”
Den svenska majoritetssynen på, säg, samvetsfrihet kopplat till abortfrågan delas inte av exempelvis italienarna. Ett exempel som blir relevant med tanke på att sju av åtta svenska riksdagspartier säger sig vilja ”grundlagsskydda” aborträtten i EU. Vilket land är det som står upp för europeiska värderingar i den frågan? Hur avgör man det? Finns det ens någon gemensam europeisk syn på saken? Här finns en uppenbar risk att man blandar samman det enskilda, nationella perspektivet med det gemensamma. Man kan fråga sig hur klokt det är att från Bryssel påtvinga medlemsländer en hållning i känsliga moralfrågor. Där lämpar sig överstatlighet illa. Abortfrågan är en nationell kompetens av goda skäl.
Därmed inte sagt att det inte finns värderingar som binder samman de europeiska länderna, även med hänsyn taget till den stora mångfalden. Det blir kanske mest uppenbart när man jämför EU-medlemmarna med andra stater, eller västvärlden med andra civilisationer för att tala med Samuel P. Huntington. När Ryssland inskränker demokratin, när Kina kränker mänskliga rättigheter, eller när hederskultur skördar liv i länder som Afghanistan och Egypten så reagerar europén alldeles oavsett om den bor i Lyon eller Dresden, Kalmar eller Bari.
I det PM i vilket Moderaterna beskriver EP-valet som ett värderingsval nämner man problem med antisemitism, situationen för hbtq-personer i Polen, och lägger även fram ett förslag om att det behövs en gemensam strategi för att väva in respekten för demokrati och frihet i integrationsarbetet.
Kikar man i valmanifestet från Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp EPP så är dock resonemanget om värderingar betydligt mer utvecklat. Medan man bejakar de skillnader som finns inom Europa understryker man också hur de olika länderna förenas av en judisk-kristen kultur samt arvet från humanismen och upplysningen. När det kommer till att värna värderingar och det europeiska sättet att leva exemplifierar man explicit med religions- och samvetsfrihet, kristna värderingar och den liberala demokratins grundläggande principer. Skydd av minoriteter är en integrerad del av denna helhet.
Att fler får upp ögonen för värderingarnas betydelse är glädjande. Det vore välkommet med mer klarspråk och tydlighet – men också en respekt för politikens gränser.
