Ett steg i EU:s slowfox
Det bidde inte ens en tummetott! I slutspurten blev alla EU-politikerna osams på precis det sätt som de brukar bli internationellt osams på. Ska vi då kasta yxan i EU-sjön?
Nej, knappast. Mycket talar för att det inte alls är någon brysselsk belgian blue-ko på den sjöns is. Först och främst gäller osämjan bara en vanlig traditionell maktfråga. Sådana har briserat många gånger. Till slut kommer man överens om priset för att ett lands åsikt ändras. En lösning kostar några miljarder, men den kommer.
För det andra har diskussionen ändå fört EU-samarbetet många mil framåt redan nu. Inte formellt. Men i människors medvetande - det politiska landskapet.
För det tredje finns en långvarig kompetens att hantera ohanterliga frågor inom EU. I förhandlingar där en tidsram var satt kringgicks kraven en gång genom att stanna klockan.
Måste almanackan nu låsas något halvår kommer det vara glömt inom ett årtionde.