Annons

Ett starkare parlament är mindre lagom

Systemet med spetskandidater förändrar Europaparlamentets sätt att fungera.
Ledare • Publicerad 13 juni 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
EPP:s gruppledare Manfred Weber gör anspråk på att också bli EU-kommissionens ordförande.
EPP:s gruppledare Manfred Weber gör anspråk på att också bli EU-kommissionens ordförande.Foto: Ettore Ferrari

Hur den kristdemokratiska gruppen EPP ska bli starkare i Europaparlamentet kanske inte spontant upplevs som en högprioriterad fråga. Men för den dryga miljon svenska väljare som röstade på Moderaterna eller Kristdemokraterna i årets val spelar den ändå viss roll. Det är EPP:s styrka som avgör vad de sex svenska ledamöterna kan uträtta, och därmed vad rösterna egentligen spelade för roll.

Genom att ingå i den största gruppen i Europaparlamentet har de förutsättningar som andra svenska ledamöter, exempelvis sverigedemokrater, saknar.

Annons

Samtidigt är EPP:s ansträngningar för att maximera sitt inflytande något av ett dilemma för de svenska partierna. Den europeiska partigruppens uppfattning om styrka motsvarar inte i alla avseenden de budskap om EU:s uppgifter som fördes fram i valrörelsen i Sverige.

Det mest frapperande exemplet på detta är spetskandidatprocessen, som nämns gång på gång när partigruppen nu har samlats i spanska San Sebastian.

Hur ordföranden i EU-kommissionen ska utses kan tyckas vara en teknisk fråga, men den linje EPP driver har långtgående konsekvenser. Genom att yrka på att gruppens egen kandidat Manfred Weber blir kommissionsordförande vill man stärka parlamentets makt. Det innebär samtidigt att medlemsstaternas ställning försvagas. Weber själv har kallat detta en demokratisk revolution.

Weber skulle vara den förste ordföranden att hämtas bland parlamentarikerna. Kommissionen, som idag gör ett tämligen byråkratiskt intryck, blir genom detta mer av en regering. Parlamentet ska med denna nya modell inte bara kunna förändra förslag som läggs av kommissionen, utan också kunna ta initiativ till arbete som ska utföras av kommissionen.

Man går från maktdelning till parlamentarism. Detta är ett skäl till att tongivande moderater som Gunnar Hökmark och Anna Maria Corazza Bildt har varit kritiska till spetskandidatprocessen. Vilken typ av politik en sådan förändring leder till kan man bara spekulera om – men en rimlig spekulation är att den inte blir mer lagom i den bemärkelse Kristdemokraterna har velat.

Europavalet uppfattades av både Moderaterna och Kristdemokraterna som en framgång. När det gäller att få genomslag för den politik som väljarna röstade för, återstår dock segrarna att vinna.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons