Ett litet corona-sting för regeringen

Den andra stunden har relevanta ifrågasättanden lyst med sin frånvaro. Inställda krogkvällar väckte mer debatt än stängda grundlagsskyddade kyrkor. Turerna kring högskoleprovet fick fler att ilskna till än när det gällde att rätten att demonstrera inskränktes.

Även oppositionspartierna har stått inför svåra överväganden som inte bara är taktiska. Under en kris har enighet och samarbete ett särskilt värde. Hård kritik mot regeringen kan underminera folkhälsoarbetet, samtidigt kan partierna i efterhand anklagas för att stått tysta och inte agerat efter övertygelse.

När Konstitutionsutskottets granskning är klar färgas den av de specifika komplexa överväganden som just rör en samhällsutmaning som pandemin. Av den stenhårda kritik som emellanåt riktats mot ministrar ses egentligen ingenting. Kritiken är bred, men också mer lågmäld och den är inte graderad efter någon slags betygsskala.

Utskottet är alltså enigt. Sverigedemokraterna som stått för den polemiska och mest högljudda kritiken kritiken ansluter sig till de av tjänstemannajuristernas verserade språk. Socialdemokraterna som har partikamraterna i regeringen väljer att sina sida att instämma i en kritik mot regeringen som för inte så många mandatperioder sedan hade betraktats som en stor överraskning.

Men Konstitutionsutskottets skrivningar måste också förstås mot bakgrund av den anda som utvecklats sedan nuvarande talmannen Andreas Norlén var utskottets ordförande och socialdemokraten Björn von Sydow var vice ordförande.

Den partipolitiska prägeln kom att tonas ned och en granskning som tidigare återkommande hånats i termer av cirkus och lekstuga har fått ansenlig status.

I en dagspolitik där oppositionsledarens demokratiska sinnelag ifrågasätts av statsministern och där brunsmetning dagligen sker från ledamöter som förtrollats av viljan att sitta kvar efter nästa val, är KU-andan en liten men dock stark ljuspunkt. Det finns helt enkelt en kammare i riksdagen som präglas av konstruktiv dialog och en vilja att faktiskt fullgöra granskningen av regeringen såsom den är tänkt att vara.

I detta fall blev således det gemensamma valet en bred kritik, men utan spets och udd.

Oppositionen kan peka på att Socialdemokrater och Miljöpartister klandrar regeringen. Det gör kritiken tyngre. Medan regeringspartierna lär understryka att kritiken saknar stora bokstäver och utropstecken. Ingen pekas ut. Ingen kommer att få något misstroendevotum mot sig, i varje fall inte efter detta granskningsbetänkande. Den politiska kritiken kan inte skruvas upp efter betänkandet. Regeringen är om uttrycket tillåts vaccinerad för en tid framöver mot hård kritik.

Frågan är som Fredrik Sterzel skriver i Ord och rätt -Festskrift till Hans-Gunnar Axberger (2020) när enigheten – hur bra och välkommen den än är –går för långt. Någon gång måste också olika meningar redovisas - annars blir utskottet känt för kompromisskrivningar som gör alla till segrare. Och då blir också granskningen till slut uddlös.

Där är vi inte, nu. Och det är värt att påpeka att den nya ordningen i utskottet ännu inte kan sägas ha permanentats. Det är först vid en eventuellt borgerlig regering som det prövas om, socialdemokraternas och miljöpartiets ledamöter kommer att agera lika konstruktivt när de befinner sig i opposition. Återstår att se om Konstitutionsutskottet då vidmakthåller von-Sydow och Norlén-doktrinen.