En svart dag för Kalmar
Så kom då den svarta dagen då den första dödsskjutningen skedde i Kalmar. Första dödsskjutning i mening av ett numera allt för välbekant modus operandi, tillvägagångssätt. En ung man som uppges tillhöra ett kriminellt nätverk skjuts till döds.
Vårsolen förmörkas av ondskans mörka moln.
Mönstret känns igen även om uppgifterna om detta mord är knapphändiga. Om vapen tidigare användes för att skrämma och hota eller skada är målet allt oftare att döda. Inte sällan luras offer till lämpliga avrättningsplatser av påstådda vänner. Lojaliteter förändras och morden sker inte sällan på beställning.
Den 11 februari 2022 markerar således ett före och ett efter i Kalmars historia. En dag av sorg och vrede.
I några år vande vi oss att läsa om gänguppgörelser i Stockholm och Göteborgs förorter samt kring stadsdelen Rosengård i Malmö. Sedan följde skjutningar med dödlig utgång i miljonprogramsområden som Gottsunda i Uppsala och Skäggetorp i Linköping och Vivalla i Örebro.
Som årsringar kan nu skottlossningarna observeras i en ny kategori städer. Eskilstuna, Luleå, Karlstad, Kristianstad, Växjö - för att bara nämna några - och nu också Kalmar.
Lätt förenklat: Mordvågen sveper över svenska kommuner i storleksordning. Från storstäder till större städer till mellanstora städer. Mot den bakgrunden är det naturligtvis naivt att tro att Kalmar skulle utgöra en frizon från denna typ av kriminalitet.
”Lätt förenklat: Mordvågen sveper över svenska kommuner i storleksordning. Från storstäder till större städer till mellanstora städer. Mot den bakgrunden är det naturligtvis naivt att tro att Kalmar skulle utgöra en frizon från denna typ av kriminalitet.”
Sverige är inte större än att det finns lösa kopplingar mellan kriminella i mindre städer till storstäderna. Kriminella metoder sprids också snabbt från centrum till norr och från söder till Mellansverige.
Lägg därtill det närmast naturliga att gängkriminaliteten växer geografiskt när rättssamhället inte lyckats att stävja den. En låg uppklarandefrekvens leder till hög brottslighet. Och när hot skapar en för kriminella fungerande tystnadskultur hotas det ännu mer.
Expansionen har sin egen logik: Nya städer är nya marknader, för narkotika och välfärdsbrottslighet, och de är också nya arenor för uppvisandet av heder och utövandet av makt.
Under vintern har också Barometern rapporterat om varningar om att etablerade kriminella nätverk är på gång att etablera sig i Kalmar och åklagare har också definierat kriminella från Norrliden som utgörandes ett ”lokalt nätverk”. Det är många oroande tecken på en och samma gång.
Brottsligheten äter sig in i samhället både utifrån och inifrån.
I storstäderna blir morden för dem som inte är direkt berörda något av statistik. Ja, det har skett en normalisering av det grova våldet så tillvida att ett mord inte längre bedöms vara en större nyhet. I en mellanstor stad kommer dödandet närmare inte minst när skjutningen sker på öppen gata mitt i det historiska Kalmar. Statistiken blir nu en människa, ett offer med anhöriga och vänner.
Många gånger har politiker förklarat att ”det har vänt” efter ett kort uppehåll av skjutningar. Varje gång har det varit fel. Mordet i Kalmar är ett tecken på att utvecklingen är på väg åt fel håll när mördandets geografiska spridning bara fortsätter.
