GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

En opposition som alltid är redo

Socialdemokraternas bekymmer i regeringsförhandlingarna med ett Vänsterparti som tröttnat på att vara dörrmatta, samtidigt som oppositionen formerar sig i budgetsamarbete, visar att svensk politik har fått en ny dynamik.
Ledare • Publicerad 17 november 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Liberalernas ställningstagande förstärker bilden av partiet som svajigt.
Liberalernas ställningstagande förstärker bilden av partiet som svajigt.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Magdalena Andersson förlängda sonderingstid. Nooshi Dadgostars insisterande på fler eftergifter. Och en nästan samlad opposition som levererar ett gemensamt budgetförslag som från ingenstans. Svensk politik är inte dötrist.

För en gångs skull får regeringen smaka på egen medicin. Om det gamla maktpartiet tidigare har kunnat förlita sig på Vänsterpartiets mer eller mindre blinda stöd, och har kunnat utgöra den krävande parten, har det nu blivit ombytta roller.

Att Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar vågar ställa krav är inte förvånande. Sedan framgångarna i somras har partiet fått erfara vilka politiska segrar man kan skörda när man väl sätter manken till. Efter att förut ha nöjt sig med samtal kräver man nu något tillbaka i utbyte för sitt stöd, på samma sätt som Centerpartiet och Annie Lööf gjort. Dörrmattetaktiken har gått ut genom dörren.

Något som också gett upphov till viss respekt för henne på högerkanten. Och visst är det hedersamt med en politiker som står upp för vad hon tror på. Samtidigt ska man inte glömma bort att hon och hennes parti i mångt mycket står för politik som på flera punkter är främmande för borgerligheten.

Fast att Vänsterpartiet kan få inflytande över regeringspolitiken är egentligen paradoxalt. Riksdagen har trots allt en icke-socialistisk majoritet. I sig ett tecken på Socialdemokraternas förmåga att använda den beprövade gamla konsten att söndra och härska.

Men att det nu kommer ett gemensamt budgetförslag från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är ett hoppfullt tecken som visar att förändring är på gång. Därmed slår man undan benen på den tidigare kritiken mot oppositionen att det inte finns några reella regeringsalternativ; nu börjar man formera sig med denna budget.

”Att tacka nej till en sådan deal – gedigen borgerlig politik utan något slags radikalpopulistisk omdaning av samhället – vore svårförsvarligt.”

Socialdemokraterna kan inte längre utgå från att oppositionen inte kommer överens – samtidigt som partiet nu själv har problem just med att komma överens på sin planhalva. Det säger sig själv att det är svårt för ett socialdemokratiskt parti att samsas med både Centerpartiet samt ett radikalt grönt och ett tidigare kommunistiskt parti, med så olika politiska ingångsvärden.

Att Liberalerna redan avvisat den gemensamma budgeten är dock ett sorgetecken. Officiellt för att man ej kan stå för den något sänkta bränsleskatten. Möjligen ett svepskäl, men det är nog fler som ser den punkten som onödig. Det återstår dock att se om frågan tas upp till debatt under partiets landsmöte i Linköping denna helg.

Hur det än går med den saken kan dock budgeten ändå gå igenom, beroende på hur Centern väljer att agera. I förslaget syns inte de spöken Centern varnat för. Att tacka nej till en sådan deal – gedigen borgerlig politik, inklusive landsbygdssatsning, utan något slags radikalpopulistisk omdaning av samhället – vore svårförståeligt.

Men det kan förstås finnas prestige inblandat. Lööf har grävt ned sig djupt i skyttegraven. Om Centern och resterande borgerlighet tidigare blott var osams, har man nu i mångt och mycket gått skilda vägar och blivit politiska motståndare. Kanske krävs det ett ledarskifte innan saker kan bli som förr.

När Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch tidigare påpekat att partiet varit redo att ”när som helst” fälla den tidigare Löfven-regeringen var det ett välkommet tecken på en levande oppositionen. Det är glädjande att denna kampanda nu spritt sig till fler områden.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.