En mörk dag för det politiska systemet
Fantasin är det inga fel på när fem av åtta riksdagspartier accepterar erbjudanden om att ta emot donationer som givaren kräver inte ska redovisas. Socialdemokraternas ekonomichef använder ordet ”bulvan” för att komma runt regelverket. Liberalerna rekommenderar direkt ett samtal till en känd opinionsskribent – som om detta är något som skett många gånger förut – och Moderaternas partiombudsman erbjuder kreativa metoder. Också i tonen att detta är något vanligt förekommande.
I grunden handlar det om att runda det regelverk som partierna själva sent omsider införde. Att gåvor på över 24 150 kronor ska redovisas med givarens namn.
Det fanns starka skäl till denna lag. Visst om Socialdemokraterna tar emot stora stöd från fackföreningsrörelsen har de borgerliga partierna sedan länge deklarerat att de inte mottar pengar från näringslivet. Auktoriserade revisorer skrev redan innan lagen trädde i kraft under årsredovisningarna vilket var fråga om en viss garanti för att det tidigare frivilliga etiska regelverket efterlevdes.
Men blotta misstankarna om att anonyma bidrag som också kan påverka partiernas val förekom skadade tilltron till det politiska systemet. Socialdemokratiska opinionsbildare sökte återkommande insinuera att välfärdsföretagare pumpade in pengar i partiets valfond. Så sent som i vintras påstod LO:s ordförande att Moderaterna ”sponsras av miljardärer, lobbyister och näringsliv”. Detta rekord i alternativa fakta gav intrycket av att dolda intressen styr över riksdagens näst största parti, när donationer enligt partiernas intäktsredovisningar vanligen är mycket små.
Sverige har varit sällsamt befriat från korruption. Men det har också gjort våra glasögon suddiga. Det har funnits en naiv inställning till svängdörrar mellan politik, näringsliv och förvaltning. Frågan om partibidrag drevs inte med något eftertryck av partierna.
I TV4:s granskning sker ingen diskussion om villkor för donationerna. Det framstår som att personerna vill ge pengar utan motkrav. Därför ska man vara försiktig med att tala om korruption.
Att tunga partiföreträdare ändå accepterar vidare förhandling är emellertid allvarligt nog. Det skapar tvivel om finansiering och maktstrukturer.
Kristdemokraterna som först uppmärksammades i Kalla Fakta meddelade redan på tisdagen att partisekreteraren Peter Kullgrens agerande ska granskas av revisorer. Det är en naturlig och sund reaktion.
Sent på onsdagens eftermiddag meddelade Liberalernas ansvariga för ledningsstöd, Lisa Flinth, att hon avgår.. Hon hade föreslagit att en ”konsult” – en erkänd redaktör på Timbros nättidning – skulle förmedla donationen till partiet via hans firma.
På eftermiddagen arbetsbefriade Socialdemokraterna ekonomichefen Magdalena Agrell som bekvämt talat om bulvaner och medvetet sökt kringgå lagstiftningen. Frågorna måste ändå ställas om detta var fråga om engångstillfällen eller om systematik.
Världens rikaste parti - Centerpartiet – liksom Miljöpartiet och Vänsterpartiet föll inte i fällan. Hela det politiska systemet drabbas nu dock av misstänkliggöranden.
”Det vore mycket olämpligt om lagstiftningen följdes åt av hårdare kontroll. Ytterst måste systemet baseras på etik, omdöme och ansvarstagande från partierna själva.”
Det vore mycket olämpligt om lagstiftningen följdes åt av hårdare kontroll. Ytterst måste systemet baseras på etik, omdöme och ansvarstagande från partierna själva.
I en demokrati håller statens myndigheter vanligen sina händer borta från partiernas ekonomiska prioriteringar och bokföring. Partierna är ju en del av det civila samhället – de är ingen del av staten.
Men priset för att tunga företrädare på hög nivå själva funderar på hur lagens anda ska kringgås är högt i termer av medborgerligt förtroende.
