En lattjo stare som missbrukar viktiga ord i valet
Aldrig har ett ord blivit så misshandlat i politik och media som begreppet ”välfärd”. Ett i förstone positivt värdeladdat ord, som dock har fått se sin betydelse i dagligt tal obönhörligt brytas ned och förbytas i sin motsats.
Enligt ordboken (här Nationalencyklopedins) är innebörden alltjämt ”det att någon har det bra särskilt materiellt och trygghetsmässigt etc; vanligen om sådant tillstånd hos hel grupp, helt land?” Samma utgivares uppslagsbok använder lite fler ord: ”samlande benämning på människors levnadsförhållanden. En beskrivning av människors välfärd bygger som regel på en redovisning av deras ekonomi, hälsa, utbildning, bostadsförhållanden, arbetsförhållanden etc.”
Få kan ha något att invända mot detta. Men när samarbetspartipolitiker – exempelvis Göran Persson – tar bokstäverna i sin mun betyder de sannerligen något helt annat. Ska en utomstående försöka sig på en definition lär den bli i stil med ”de samlade summorna för olika typer av bidrag och förmåner som betalas ut till enskilda från politiskt styrda källor”.
Så när Göran Persson säger i tidningsannonser som den som förekommit i denna tidning att ”välfärd kräver höga skatter”, så har han i sig rätt. Men han använder språket som på samma sätt som Tage Danielsson, när denne menar att ”Tage Erlander är en svensk statsminister” lika gärna kan heta ”Tage Erlander är en lattjo stare”. Ord som ord – bara man vet vad de avser.
”Lattjo stare” och ”svensk statsminister” må gå på ett ut. Men ”högre transfereringssummor” och ”ökad välfärd” är en ojämn ekvation. I förstone låter det första teknokratiskt, det andra som något gott.
Ska man ta hänsyn till hur vi vanliga människor fungerar finns det ett drag av möjlighet till självständighet i ”välfärd”. Den som är helt beroende av andras vilja lever knappast med den. Och med det i åtanke blir socialdemokraternas kidnappning av ordet rent absurd. Fler bidrag som kräver höga skatter som håller fler utanför arbete som behöver fler bidrag som kräver högre skatter – det är de samlade effekterna av Perssons så kallade välfärd. Människor som hålls nere i beroende.
Så nästa gång en läsare hör Perssons mästrande stämma suga på vokalerna i det övertalningsdefinierade begreppet – tänk då att man inte alltid behöver tro på vad en lattjo stare kläcker ur sig.
Per Dahl
