En kort tillbakablick på året som gick

Det har varit ett tungt politiskt år för Sverige. Tungt med ett mord på en framstående utrikesminister, och tungt med nederlag i euro-omröstningen. Tungt eftersom Sverige har valt att ta ett steg tillbaka från Europa, istället för ett steg framåt.

Sverige fick bevittna en valrörelse om euron där det förekom alltför få goda argument och alltför många dumheter. Den började i teknokratiska debattartiklar men gick under sommaren överstyr i skrämselpropaganda och övertramp. Moderaterna kampanjande med Sovjet som fond och centern med Nazi-tyskland. Väljarna protesterade å det bestämdaste.

2003 var också året då samhällsdebatten kom att röra sig mycket kring demografiproblemet - alltså att vi föder för få barn för att försörja våra kommande gamla. Det är ett problem i hela Europa - i Italien och Spanien är det mycket accentuerat. I Sverige betraktas arbetskraften som föråldrad vid 50-strecket, ett resultat av vårt samhälles ungdomsfixering. Det måste ändras när sakernas tillstånd tvingar fram det. Under andra världskriget började kvinnor förvärvsarbeta för att hålla länderna gående när männen låg ute. I USA var den trenden tydlig. Det var bland annat det som banade väg för kvinnor på arbetsmarknaden.

2003 fick vi reda på att Sverige har en av Europas fattigaste medelklasser. Rent konkret innebär det att många familjer har i snitt mindre än 53000 kronor på banken. Med dessa förutsättningar är det lätt att förstå att privatekonomin raseras om något oförutsett skulle inträffa. Dåvarande finansminister Anne Wibble ansåg en gång att alla familjer borde kunna ha en årslön sparad på banken. Det var ingen dum idé, men det blev ett stort hallå. Istället har Sverige blivit landet där man tillverkar brädspel om hur det är att vara utslagen.

2003 var också året då det rapporterades förskräckande siffror kring det svenska folkets supande.

Alkoholmonopolet krackelerar både inifrån och utifrån samtidigt, alltmedan vi bälgar i oss mer alkohol än på hundra år. Då räddade väckelserörelsen oss. Dagens lösning på detta samhällsproblem förefaller ännu vara långt borta - faktum är att den nya situationen knappast ens har börjat diskuteras. En sak är dock säker: detta myckna bälgande visar på ett samhälle ur slag, där människor har små förhoppningar och möjligheter att förändra sina liv.

Allt detta låter nedslående, det ska medges. Men trots det är det ett faktum att Sveriges och Europas framtid ser ljusare ut än på länge. Vi har under de senaste tio åren förvandlat vår kontinent från krigens till fredens plats - med gemensam valuta. Vi reser, utbildar och gifter oss i allt högre utsträckning över gränserna. Vi bor på en kontinent som hellre förhandlar än krigar. Där nu de baltiska staterna, Tjeckien., Polen och alla de andra blir en del av den Europeiska gemenskapen.

Det är inte alls illa.

Gott Nytt År!