En historisk utrikesdeklaration
En historisk och total helomvändning på fyra månader. Så kan man beskriva de socialdemokratiska krumbukterna kring Sveriges ansökan om ett Natomedlemskap. Utrikesminister Ann Linde var uppenbart besvärad av och ovillig att vidgå detta under fredagens utrikespolitiska debatt i riksdagen.
Hon beskrev det istället som om det först nu gått upp för henne och Socialdemokraterna att artikel 5 i Natos fördrag, att varje medlemsstat ska betrakta en väpnad attack mot någon av medlemsstaterna som ett väpnat angrepp mot dem alla och ge understöd, enbart gäller försvarsalliansens medlemmar.
Ett annat försök från utrikesministern att runda det faktum att Socialdemokraterna gjort en fullständig helomvändning – att det som förut var fel och otänkbart nu är rätt för att partiet kommit ombord – var att påstå att läget i närområdet inte har varit så här osäkert på två hundra år. Utan att på något sätt förminska dagens stora hot och det förfärliga lidande som drabbar i krigets Ukraina, så är det ändå viktigt för nivån i den svenska politiska att historien inte förfalskas medelst ytliga talepunkter: Enbart under förra seklet var Finland angripet och i krig ett flertal gånger, Danmark och Norge var ockuperat av nazisterna samt världen ett knapptryck från kärnvapenkrig under kalla kriget. Inte heller har den svenska alliansfriheten varit så okomplicerad och neutral som Socialdemokraterna önskar att historieskrivningen ska slå fast.
”Oavsett vad utrikesministern nu vill tona upp eller ned, så vore en analytisk självrannsakan på sin plats om hur den tidigare hållningen påverkat säkerhetssituationen i vårt land och i vår omvärld.”
Oavsett vad utrikesministern nu vill tona upp eller ned, så vore en analytisk självrannsakan på sin plats om hur den tidigare hållningen påverkat säkerhetssituationen i vårt land och i vår omvärld. Här gör sig just historiens vingslag påminda. Sverige har i många allvarliga lägen trott att den linje som innebär att inte ta ställning, för att det kan uppfattas som en provokation, är den rätta.
Den skarpaste invändningen under debatten kom från Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Lundgren. Hon frågade om utrikesministern även fortsättningsvis kommer att hålla samma lågmälda ton mot Ryssland för att inte provocera och menade att tidigare motstånd och retorik mot ett Natomedlemskap i själva verket underblåst Rysslands storryska hållning.
Socialdemokraternas ovillighet att vidgå att det som var omöjligt i den förra utrikesdeklarationen för fyra månader är möjligt i dag exponerar en osund inställning till makten. Det är faktiskt klädsamt med uppriktighet och självkritik i politiken. Och inte bara klädsamt, det är en styrka att uppvisa det och ha det som ledstjärna.
Det viktigaste är dock att Sveriges riksdag är överens om vägen framåt i en av de allra viktigaste försvarspolitiska frågorna. Den vägen heter Nato.
