En god dos moral gör gott

Beskedet från socialminister Lena Hallengren (S) att Sverige i slutet av september månad går in i fas 4 av pandemirestriktionernas avveckling är för många efterlängtat. Det har tärt på människors tillvaro, och samhällsekonomin, att under utdragen tid leva så begränsat som nöden krävt.

Men tajmingen kan diskuteras. En ny smittotopp väntas i oktober, och bland de som vaccinerades först börjar nu skyddet minska. Såväl Blekinges smittskyddsläkare som professorn i vaccinimmunologi vid Karolinska institutet varnar för att beslutet är förhastat. På IVA-avdelningar är vårdpersonal oroliga.

En oro som framstår som än mer befogad när man betänker hur stor del av befolkningen som är ovaccinerad – inklusive vårdpersonal. Enligt Folkhälsomyndighetens statistik från månadsskiftet har 58 procent i åldern 18-67 fått båda doserna. För vårdpersonal ligger siffran på 74 procent. Ser man på anställda vid äldreboenden och hemtjänst ligger vaccinationsgraden ungefär på befolkningens allmänna nivå.

I dag är siffrorna högre. Andelen som fått två doser ligger på 80 procent.

Allvaret i situationen framstod än tydligare när Statens medicinsk-etiska råd (Smer) publicerade ett uttalande om vaccinering av vård- och omsorgsspersonal. Efter ett konstaterande om den juridiska omöjligheten att säga upp en vårdanställd på grund av vaccinvägran – något som annars hade kunnat vara en potentiellt motiverande faktor för vaccinering – påpekar Smer den moraliska skyldighet som vårdpersonal har att låta vaccinera sig.

Att statliga myndigheter talar om moraliska skyldigheter får minst sagt sägas höra till ovanligheterna. Moraliska resonemang kring pandemihanteringen är visserligen ett viktigt perspektiv. Samtidigt införs här ett nytt begrepp, med svårfångad betydelse. Vad innebär det egentligen att från ett statligt organs sida tala om moraliska skyldigheter?

Men Smer har en viktig poäng vad gäller behovet av vaccinering bland vårdanställda. Att vårdpersonal avstår från vaccin, och därmed utsätter dem de är satta att vårda för förhöjd risk, är paradoxalt och kontraintuitivt. Som det uttrycks i den hippokratiska läkareden: Det som kan skada patienten ska undvikas.

Uttalandet är också på sitt sätt talande för svensk sjukvård som vägleds av – av riksdagen beslutade – etiska principer om solidaritet, behov, kostnadseffektivitet och människovärde.

Vaccinationsgraden har ännu inte uppnått den önskade nivån på 70 procent av befolkningen. Det är en fara för samhället i stort och sjukvården i synnerhet – och innebär en risk i samband med lättade restriktioner. De begynnande diskussionerna om vaccinpass lär således fortsätta. Men än viktigare är att fler förstår vikten av att ta vaccinet.