En blind fläck för storstadsmedia
Svenskarna har som folk en stor, närmast naturmystisk dragning till skogen och landet – till den grad att professorn i religionsvetenskap David Thurfjell i sin populära bok ”Granskogsfolket” har kallat naturen för ”svenskarnas nya religion”. Och i politiken har såväl skogsbruk som jordbruk blivit heta potatisar, som går in i flera andra frågor i samhällsdebatterna – miljö, klimat, näringsliv och jobb, landsbygdens villkor, matpriserna, skogens roll i den gröna omställningen och så vidare.
Ändå rapporterar besynnerligt nog de stora medieredaktionerna i Sverige väldigt lite om skogs- och lantbruk. ”Lantbruksjournalistiken för en tynande tillvaro i svenska medier”, kunde Land Lantbruks ledarskribent Lena Johansson konstatera häromveckan.
I en granskning av landets åtta största riksmedia, som nyligen genomfördes av tidningarna Land Landbruk och Land Skogsbruk, framkommer det att riksmedias redaktionella bevakning av ämnena är undermålig, och att det råder brist på journalister specialiserade på frågorna. ”De är dåligt rustade att bevaka området”, menar professor emeritus i journalistik Gunnar Nygren.
Och även om det hyfsat ofta kan gå att läsa om skogsbruk i några av de stora dagstidningarna är det väldigt sällan media talar med skogsägarna själva. När skog och lantbruk väl figurerar i spalterna och inslagen återproduceras ofta negativa föreställningar som att lantbruket är miljöfarligt eller att skogarna skövlas. ”Vissa medier ägnar sig mer åt kampanjjournalistik än åt att försöka återspegla verkligheten”, kommenterade Södra skogsägarnas public affairs-chef Marcus Svensson i granskningen.
”Ofta återproduceras negativa föreställningar som att lantbruket är miljöfarligt eller att skogarna skövlas.”
Det finns inte mycket som tyder på någon förändring på denna front. Snarare tvärtom. Så sent som förra året bytte Svenska Dagbladets näringslivsbevakning fokus. I samband med att de påstått ”distanserande” rosa sidorna byttes ut mot vita meddelade tidningen också att man skulle fokusera mindre på klassisk svensk basindustri och mer på ”det nya näringslivet”. Mindre skogsbruk – mer Foodora och Google, Kina och kortsiktiga startups.
När storstadsmedia således blir alltmer inkompetent på området reproduceras också detta hos läsarna som får nöja sig med okunniga texter om landsbygden. En sådan fortsatt trend där viktiga sektorer som egentligen befinner sig i politikens centrum samtidigt förpassas till den mediala periferin osynliggör landsbygden och bidrar till att skapa ett främlingskap mellan stad och land. Det vore inte en vild gissning att en sådan utveckling i sin tur också bidrar till polariseringen.
Och problemet ligger inte bara i att viktiga delar av landets befolkning känner sig osedda. Kunskap är makt brukar det sägas – och okunskap är en moder till elände. Journalistiken har en betydelsefull roll som en pulsåder för kunskap i det demokratiska samhället. Utan journalistik som sakligt rapporterar, granskar och upplyser är risken att fördomar och tendentiösa verklighetsbilder förökas.
Det får naturligtvis också politiska konsekvenser, både vad gäller hur befolkningen röstar eller ställer sig i politiska sakfrågor, men också vad gäller vilka vägval politikerna själva gör. Storstadsmedias blinda fläckar är ur det perspektivet ett demokratiskt orosmoment.
