Emotsedd säljakt
Skillnaden på licensjakt och skyddsjakt är den bakomliggande motiveringen till jakt. Skyddsjakt bedrivs för att förhindra skador, vilket sälar i stor utsträckning orsakar på fiskeredskap som nät, fällor, ryssjor och krokfiske. Licensjakt däremot används för att begränsa rovdjursstammars storlek. I fallet med svensk gråsäl är licensjakten rimlig eftersom sälen inte har några andra naturliga fiender i Östersjön och äter stora mängder fisk. Bland annat torsk, vars status redan är hotad.
I Kalmar län är säljägarna skickliga och motiverade. De 80 sälar som Naturvårdsverket först beslutade om skyddsjakt på i länet förra året fälldes snabbt, kort därefter beslutades om ytterligare 100 gråsälar som fick jagas. Skyddsjakten avslutades den 31 januari i år och länet stack ut som ett av de mest lyckade områdena för genomförd skyddsjakt.
Andra län har det kärvare. Ofta är det yrkesfiskare som får tillstånd till skyddsjakt från båt, men de har inte tid att jaga särskilt mycket. På de flesta platser där skyddsjakt på säl annonserades lyckades man knappt ens fälla hälften av den tilldelade kvoten.
En annan faktor till de oupnådda kvoterna kan vara de EU-förordningar som förbjuder handel med sälprodukter. Det sänker incitamenten för tillvaratagandet av skinn, späck och kött från de sälar som fälls. Beklagligt. Eftersom mycket av det höga förtroende som jägare i Sverige åtnjuter grundar sig i ett ansvarsfullt tillvaratagande av djuret efter jakten. Att sälarna måste släpas till land för att sedan slängas, går nog emot instinkten hos de flesta jaktintresserade.
En fördel med licensjakt kan också vara att jakten kan varieras mer, då den inte begränsas till närområdet där skadan görs. Det blir också lättare att få en översikt och samarbete kring förvaltningen av sälpopulationen i ett större och mer långsiktigt perspektiv.
Förhoppningsvis bidrar förändringen till ett kustliv i större balans.
