Dubbla gröna budskap

”Inför miljömål som är realistiska och försök sedan att leva upp till dem” Så sammanfattades en rapport från tunga Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, skriven av Per Kågesson, som utkom i mitten av juni.

Den uppmaningen kunde sändas direkt till Miljöpartiets nya språkrör Per Bolund, som på söndagen inledningstalade på politikerveckan i Almedalen. Utspelet från Bolund var långtgående, redan 2030 vill de gröna att alla fossila bränslen i Sverige ska vara ersatta av förnybara.

Det är visserligen välkommet att Miljöpartiet bejakar ny teknologi och att den gröna rörelsen allt mer ser att bilen inte per definition är en miljöskadlig produkt. Tillväxtperspektivet hör också till de positiva inslagen i Bolunds tal.

Men i klimatdebatten finns som Kågesson antyder en tendens att lansera mål som är orealistiska. Det riskerar att urholka förtroendet för klimatpolitiken samtidigt som mindre effektiva åtgärder prioriteras.

Frågan är om det ens är möjligt att till 2030 producera den mängd förnyelsebara bränslen som behövs för att ersätta bensin och diesel i Sverige. Det förutsätter, något som MP inte upplyser om, att trafiken minskar via exempelvis en mycket kraftig skattehöjning. Expertgruppens rapport talar om en dubblerat pris vid pumpen för att de redan satta miljömålen ska kunna nås.

Som så ofta förr erkänner inte de gröna att det föreligger intressekonflikter. I regeringsarbetet under de gångna fyra åren har Miljöpartiet arbetat för att skydda mer areal skog och i den Januariöverenskommelse som ligger till grund för budgetsamarbetet slås fast att mer ”värdefull natur” ska köpas in till staten.

Det är omöjligt att förena med den efterfrågan som finns på skogsråvara av klimatskäl. Ökar andelen skyddad skog minskar den areal som samtidigt ska svara för klimatsmarta bränslen och material.

Biobränsle är i själva verket sista fasen av en den kedja där timmerproduktionen står i centrum. Det går inte att lönsamt utvinna biobränsle utan timmerproduktion som också i dag ger andra miljövinster; el, ved till fjärrvärmeverk eller råvara till textiler.

Miljöpartiet vill således öka uttaget samtidigt som den odlingsbara arealen minskar.

Den ekvationen förutsätter ett betydligt mer intensivare skogsbruk än vad vi har i dag med inslag som gödsling och utdikning. Ett sådant skogsbruk är lika med mindre artmångfald. Det är tystare och tristare åkerplanteringar av gran som väntar.

Det är en uppdelning av skogen som väntas. Där vissa delar skyddas. Och andra delar intensivodlas.

Även när det gäller jordbruket är MP-förslagen lika med betydligt högre produktion inom ramen för det konventionella jordbruket. I den gröna rörelsen har det tidigare också varnats för att åkermark används till biobränsle.

Inget talar för att Miljöpartiet har ändrat sin hållning i skogs- och jordbruksfrågor från ”reservatslinjen” till ”resurslinjen”. Det betyder att ett genomförande av Almedalsförslaget saknar ett faktiskt stöd hos förslagsställaren. Det må vara ett problem för Miljöpartiet, men det blir ett problem för hela klimatpolitikens trovärdighet när ogenomförbara förslag sätts högt upp på dagordningen och när partier presenterar omfattande förslag som går på tvärs med den egna politiken.