Drömmen om villa, Volvo och vovve består
Det är inte varje dag det presenteras ett förslag om att fler ska få möjlighet att förverkliga en av de stora drömmarna i livet; att äga sitt egna hem.
Villadrömmen är stark i Sverige. Kanske är villan också en länk mellan historia och nutid, det friliggande huset med egen trädgård fördes med till staden när flyttvågen gick från jordbrukssamhället till det urbana.
Och villa eller bostadsrätten tryggar också större samhällsvärden. Den som investerar i sitt boende investerar också i sin plats, forskning visar hur ägt boende därför främjar medborgardygder som lokalt engagemang i samhället. För den som bestämmer sig för att långsiktigt investera i sitt boende är drivkrafterna starka att engagera sig i skolan, föreningen eller att rösta i val.
Ändå har nästan all bostadsdebatt - och alla åtgärder- handlat om hyresrätter. Här finns en klyfta mellan hur människor själva vill bo och vilka planer som bostadspolitiken har för dem. I detta perspektiv sticker den utredning som på måndagen presenteras ut. Utredaren Eva Norström förslår bland annat hur förstagångsköpare ska kunna låna av staten för att kunna komma ut på bostadsmarknaden.
I dag får många unga som drömmer om villan rådet från banken att låna av sina föräldrar för att kunna finansiera kontantinsatsen på minst 15 procent. Det är naturligtvis inte en möjlighet för alla.
Statliga lån har dock tydliga baksidor. Priserna riskerar att drivas upp, även om utredningen har förslag för att motverka detta. Och egentligen går också det statliga lånet direkt till säljaren som kanske kan kallas den stora vinnaren. Starka intressen på hyresmarknaden – hyresgästföreningen och bolag – lär hävda att de 11 miljarderna kronor som detta kostar skapar snedvridningar mellan olika boendeformer. Att det är en ”subvention” av det ägda.
Att möjliggöra ägande för fler är dock ett relevant och legitimt politiskt mål. Det ägda är billigare för de boende, det stärker medborgaranda och det ger friheter. Det finns sociala och fördelningspolitiska mål med att främja villan, att stötta bostadsrätter.
”Grundproblemet är emellertid att utbudet av villor är för lågt.”
Grundproblemet är emellertid att utbudet av villor är för lågt. Byggandet av småhus är - ja det är faktiskt är sant - det lägsta på 100 år. Att priserna stiger mot himlen är därför ingen slump utan en konsekvens av att efterfrågan och utbud inte möts.
Lägg därtill att pandemin har satt ett ökat fokus på boende. Många vill ha större bostäder med bland annat arbetsrum för att kunna jobba hemma. Den flyttvåg från storstäder som noteras drive också upp priserna i mellanstora städer i Sverige när de nya invånarna har med sig reavinster från försäljningen i huvudstaden.
Kommunernas agerande följer i stort sett den bostadspolitiska debatten. Politikerna i regeringsställning har värnat hyresrätten. Samhällsplanerarna har sett på villan som ett problem när det gäller klimat eller trafikplanering. Men småhus i dag byggs främst i klimatsmart trä, de värms upp av fjärr eller bergvärme- och nya områden planeras efter cykel och buss istället för som under 1970-talet för enbart bilen.
Att införa lån samtidigt som det är andra offentliga åtgärder - eller brist på sådana - som driver upp priserna är därför något av fel medicin vilket måste sägas även om utredningen för det goda med sig att mångas drömmar - unga som medelålders- drömmar om det egna hemmet äntligen kommer upp på den politiska dagordningen.
