Döm inte ut vårdvalet

Systemet med vårdval har utvärderats ett antal gånger av Vårdanalys, av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi och när det gäller landstinget i Stockholm av Karolinska institutet.

När Riksrevisionen på tisdagen presenterade en granskning är slutsatserna något annorlunda. Det varnas för undanträngningseffekter, att lindrigt sjuka som går oftare till vårdcentralerna tar upp läkartiderna så att kroniker hamnar i kläm,

Det ena är uppenbart. Med ökat utbud följer ökad konsumtion. Med fler vårdcentraler ter det sig föga förvånande att läkarbesöken ökar. Och få skulle nog säga att de ökat från någon för hög nivå. Mörkertalet vad gäller psykisk ohälsa kan antas vara högt. Män som lever kortare tid än kvinnor tenderar också att ha sämre vårdkontakter. Det är svårt därmed att säga att ökningen av vårdkonsumtion på något sätt är "för stor". Till vårdcentralen går man för övrigt oavsett gott bemötande sällan för blott nöjes skull.

Att vi går till doktorn allt oftare beror inte bara på att det numera är närmare till vårdcentralen i staden på grund av vårdvalet. Även akutmottagningar upplever ett ökat mottagningstryck. Från Skåne kommer siffror om att antalet ambulanstransporter ökat med 40 procent på fyra år.

Förklaringarna är flera. Nutidsmänniskan ställer högre krav och utgår från att vården fungerar som annan dygnet runt öppen service, samtidigt som kunskaperna om lättare egenvård möjligen också är sämre. Till det kommer kraven från yrkeslivet. För personer med låginkomst är karensdagen en ekonomisk smäll, resursstarka har samtidigt svårt att vara borta från jobbet. Beskedet att doktorn har tid om först en vecka möts inte med efterkrigstidens respekt för läkarauktoriteten.

Riksrevisionen konstaterar inte någon undanträngning, men slår fast att lindrigt sjuka kraftigt ökar sin vårdkonsumtion samtidigt som de nya vårdcentralerna inte lokaliseras till landsbygden med äldre och mer vårdtung befolkning. Det skulle kunna uttryckas på annat sätt: En del har fått en avsevärd bättre tillgänglighet. Merparten har fått fler vårdcentraler att välja mellan och få kommer i håg hur svårt det en gång var att komma i kontakt med vården. Ojämlikheten består i att fördelarna för en tredje patientgrupp - här är stad-land dimensionen nog starkare än klassdimensionen - med reformen inte är lika stora som för den första gruppen.

Vårdvalet växte fram när legitimiteten för den offentligt finansierade sjukvården prioriterar behov framför efterfrågan och stod och vägde. När allt fler tecknade privata sjukvårdsförsäkringar var det ett tecken på missnöje från patienter och skattebetalare.

Det öppnade också för verklig ojämlikhet - och en sjukvård där etiska principer vägde allt lättare. Vårdvalet stod därmed inte i motsats till en offentligt kontrollerad vård, utan fungerade som en förutsättning för dess framtid. Kritiken mot den offentliga kontrollerade sjukvården med dess inneboende etiska principer är dag också obefintlig.

Det går inte att 2014 ransonera vårdtider för den grupp som vunnit mest på vårdvalet, även om ersättningssystemen inte får uppmuntra halsprover före ett besök av den svårt sjuke. Det är där vårdvalsystemet behöver uppgraderas.