Det spelar roll vem som styr Kalmar

"Småland satsade på hemtjänst, Norrland på särskilda boenden." Det är författaren Gunnar Wetterberg med tidigare tunga uppdrag både på Saco och Kommunförbundet som i en text nyligen underströk kommunernas skilda val när det gäller organiseringen av äldreomsorgen.

Äldreboenden kan inte ställas emot hemtjänst. Behov förändras med åren. Men det är en intressant spaning Wetterberg gör när han så tydligt försvarar det kommunala självstyret och den lokala demokratin. I röda norr tycks välfärd varit lika med kommunala storskaliga boenden. I mer borgerliga ”Småland” sågs omsorg i det egna hemmet som inte bara en mer ekonomiskt val för kommunen utan också kan det antas som ett sätt att värna trygga invanda livsmiljöer. Det banade väg för småskalighet och valfrihetslösningar.

Skillnaderna i organisation kan kanske förklaras också utifrån faktorer som avstånd och kommunstorlekar. Det finns annat än vänster och höger i politiken. Men det är svårt att komma ifrån att det politiska styret på lokal nivå under tid spelar roll -- trots detta tämligen vanliga reducerande av kommunpolitik till ”cykelbanor och fastigheter”. Som om ideologin är frånvarande.

Att ett budgetförslag inte förändrar en kommun, utan att politiskt reformarbete tar tid underströks också när Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna på tisdagen presenterade sin gemensamma skuggbudget för Kalmar kommun.

Det var ett svar på frågan varför partierna varje år pekar på Kalmars anmärkningsvärt höga skattesats utan att samtidigt föreslå någon sänkning av den kommunala utdebiteringen.

Att skattefrågan borde vara en fråga är dock klart. Att uttaxeringen är 1,61 kronor högre i Kalmar än i Växjö säger kanske inte så mycket. När en vanlig löntagarfamilj enligt partiernas beräkningar har mellan 7000-12 400 kronor mer per år i Växjö att leva på är det svårt att inte se skatten som ett problem. I varje fall inte som underströks på presskonferensen Kalmar ligger relativt väl till när det gäller en socioekonomisk demografi.

Men att skattesänkningar tonas ned - i varje fall på kort sikt - speglar också ett nytt politiskt landskap där trygghetsfrågor blir ett nytt kostsamt område för kommunerna samtidigt som borgerliga företrädare, som M-gruppledaren Hanne Deverén, hellre talar om effektiviseringar än besparingar i verksamheten. En privatisering av lokalvården handlar således inte om att sänka skatten utan om att stärka välfärdens kärna.

Det betyder inte att de ideologiska ränderna försvagats. Moderaterna har företagar- och trygghetsfrågorna. Huvudnumret i budgetförslaget, en satsning på elevpengen i skolan, fick liberalernas Carl-Henrik Sölvinger presentera medan kristdemokraternas Christopher Dywik fick lyfta fram en satsning på att motverka äldres ensamhet.

Gunnar Wetterbergs skildring av skillnaderna i vägval mellan Småland och Norrland - inget av områdena är ju egentliga politiskt geografiska begrepp - visar att valet inte står mellan välfärd och systemskiften utan egentligen gäller hur den ska organiseras.

Välfärdsfrågan gäller i framtiden inte driftsformer, utan innehåll och inriktning.

Liberal valfrihetsideologi och moderat understrykandet av välfärdsföretagens utvecklingskraft står i Wetterbergs exempel inte alls i motsats till kristdemokratiska familj- och gemenskapsvärden.

Platsens anda måste finnas med i en framgångsrik lokal politik. Det vet den S-ledda majoriteten i Kalmar som tydligt framträder som de gröna näringarnas företrädare.

Det vet också Kalmaralliansen när den så tydligt väljer den Småländska vägen i sin budget.