Det nya partiet spränger blockpolitiken i småbitar
Inom borgerligheten håller just nu ett nytt europarti på att bildas ur Medborgare mot EMU, till EU-valet i juni. Får det nya partiet bestämma kommer nästa blocköverskridande storkonflikt stå om EU:s nya grundlag.
Det står allt klarare att EU-integrationen är en dynamitgubbe som kan komma att spräcka våra traditionella partier mitt itu.
Frågan är: behöver borgerligheten ytterligare ett parti? Är vi betjänta av det? Svaret är dubbeleggat. Nej, vi är inte betjänta av fler uppsplittrande krafter inom det borgerliga blocket. Redan nu påminner den svenska borgerligheten om polackerna efter den slutliga delningen av Polen 1795. Idéerna fanns kvar, nu gällde det att förmedla dem vidare till kommande generationer så de inte faller i glömska innan vi hamnar i regeringsställning nästa gång. Redan idag orsakar partidelningen längs en mängd olika dimensioner borgerligheten stora problem. Nej, vi är absolut inte betjänta av ett borgerligt parti vars enda funktion är att säga nej till allt som uppenbarar sig vid EU-horisonten.
Men ja, vi är betjänta av dynamik och ny rörelse inom borgerligheten – det behövs livgivande diskussioner och engagemang i samtida frågor. Här rör det sig ju inte heller om någon idépolitisk splittring, utan i högsta grad om sakpolitik. Vi måste alltid röra oss tillsammans med vår tid – i annat fall riskerar borgerligheten att helt marginaliseras. Dessutom visar den nya listan att borgerligheten inte lägger locket på, och att man fortfarande fungerar i sina demokratiska strukturer, oavsett vad man tycker om själva sakinnehållet. Men man kan undra hur bred idédiskussionen är inom de partier som redan finns är. Det sades en gång att en moderat som sade nej till euron ändå är lika god moderat som alla andra medlemmar. Om ett nytt parti bildas inför eurovalet på grund av de etablerade partiernas stelhet är detta ett dåligt betyg för de fyra som finns. Det vi ser är ju en diskussion som äntligen struntar i att utgå från redan satta s-teser utan utvecklar sina argument på egen hand.
Man kan undra när spänningarna inom socialdemokratin kommer till ytan inför eurovalet. För monoliten saknar knappast inre sprickor, det fick vi tydligt demonstrerat för oss i höstas. En borgerlig nejlista till EU-grundlagen kan mycket väl öppna dammluckorna för liknande listor på den röda sidan staketet. EMU-valet visade med all tydlighet hur de nya politiska fronterna kan komma att gå i framtiden.
Många framtidsfrågor kommer att kretsa kring gränsdragning mellan nationalstat och EU och vad vi vill med Europas integration. I dag är den strävan tyvärr ofta ett elitfenomen. Medan misstron mot EU-centralismen löper som en tråd från konservativa till nyliberala gräsrötter. Här har i synnerhet moderaterna ett starkt ansvar. Som den tidigare statssekreteraren Krister Thelin frågade i en debattartikel nyligen: hur energiskt är partiet i det motstånd mot överstatlighet som ändå finns i partiprogrammet?
Ett antal länder inom EU kommer att rösta om denna nya grundlag. Förr eller senare måste diskussionen väckas på det nationella planet. På det viset gör Medborgare mot EMU en insats i den svenska debatten. Samtidigt som rörelsen riskarerar att spränga oss alla i småbitar.
