Det har faktiskt blivit mycket bättre
I smått blir världen bättre.
Samma sak med posten. Hemma i Lindsdal kan jag numera hämta ut de försändelser som kommer fram till nio på kvällarna, sju dagar i veckan. De finns nämligen i en Icabutik i närheten. Tänk när man behövde packa sig till ett speciellt kontor med begränsat öppethållande för att få ut reken eller paketen?
I smått blir världen bättre.
Men var är människan? Här har jag stått i gathörnet och spanat ut mot torget i en halvtimme och hon syns inte. Hela lunchen är snart över, magen skriker och tanken på tre ännu ogjorda ärenden hamrar i skallen. Och inte kan jag gå härifrån, för det var just i detta hörn vi skulle ses. Tänk när vi levde utan mobiltelefoner och inte kunde snabbkolla om det möjligen var fel hörn eller fel dag?
I smått blir världen bättre.
När jag själv var liten hade mina föräldrar mycket stora problem med skolan i mellanstadiet. Jag trivdes nämligen inte alls, var nog ganska mobbad och skolan var i stort betraktad som en av Storstockholms problemskolor. Dåförtiden var emellertid familjer nästan livegna i förhållande till kommunen när det gällde skolvalet. Mina hade ett fruktansvärt sjå med att hitta en skola där jag passade inför högstadiet.
I dag finns till och med TV-reklam för skolor som alla tävlar om att ge så god uppväxtmiljö som möjligt till eleverna. Och den kommunala skolan rycks ofta med – borta är monopolmaktens likgiltighet gentemot föräldrar och barn.
Det är inte bara i små saker världen blir bättre.
För något år sedan behövde en äldre släkting som bor i Stockholm en operation. Hur länge behövde hon vänta, undrade hon. Doktorn hade lämnat ganska oklara besked. Det var bara att börja söka ¬– och det visade sig att Stockholms läns landstings vårdvalssystem fungerade utmärkt. Ganska snabbt fick jag fram ett tiotal klinker som sysslade med ögonoperationen ifråga. Och för var och en angavs väntetiden.
Det blev inte S:t Eriks ögonsjukhus för min släkting – där var väntan mycket lång, och en klinik i en annan stadsdel hade lika goda resultat. Till den fanns också en direkt busslinje.
Tänk när vi levde i ett samhälle där vi bara hade att tacka och ta emot de besked ett landsting gav, utan att ha någon möjlighet att påverka själva?
Den här gången var det inte bara i smått som världen blev bättre.
Erfarenheter som dessa är något att tänka på, när vi beskärmar oss över hur kommersiellt samhället blivit. Det har samtidigt blivit så mycket enklare och bättre.
