Det går att rädda klimatet och höja välståndet
Dystopiska tongångar präglar många delar av samhällsdebatten. Inte minst när det handlar om miljö- och klimatpolitik. Ett talande exempel är Agendas partiledardebatt förra månaden. Då inleddes avsnittet om klimatet med frågan om vilka de viktigaste förändringarna av vår livsstil kommer vara. Att sådana alls skulle behövas antogs som självklart.
Därför är den senaste rapporten från Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, välkommen. I Svensk energi- och miljöbeskattning – ett reformförslag föreslås en mer enhetlig och träffsäker miljöpolitik. Författarna, nationalekonomerna Runar Brännlund och Bengt Kriström, är välrenommerade inom miljöekonomi. Exempelvis har Kriström varit ordförande för den nu nedlagda Expertgruppen för miljöstudier.
Förslaget kan förmodligen inte genomföras i sin helhet på någon kortare sikt. Att avskaffa energiskatten hindras till exempel av EU-regler och momshöjningar lär leda till protester. Men det författarna fullt medvetna om. Poängen är istället att erbjuda visioner för framtiden. Och det är nog så viktigt.
Särskilt i en tid då ropen på radikala omställningar växer i styrka. När stegvisa reformer anses närmast utopiska bör vi komma ihåg att dagens teoretiska ideal kan vara framtidens praktiska verklighet.
Det är något som Bengt Kriström tidigare har påpekat. Bland annat i ett brev till denna ledarsida. Tillsammans med en kollega, påminner han om att många klimatåtgärder som är självklara i dag, för inte alltför länge sedan sågs som hopplösa drömmar. Till exempel miljöbeskattning och system för handel med utsläppsrätter.
SNS-rapporten erinrar också om att seriös miljöpolitik faktiskt är viktigt. Vilket är nyttigt med en regering som verkar fast besluten att fortsätta sin verkningslösa, och många fall rent skadliga, symbolpolitik.
Efter klädskatter, plastpåseskatter och elcykelsubventioner är det lätt att hemfalla åt klimatskepticism i olika former. Men klimatförändring är ett angeläget problem. Därför krävs en offensiv politik med verkningsfulla lösningar. Enligt rapportförfattarna görs det vanligen bäst med direkta skatter på utsläpp. Något som i Sverige bland annat skulle kräva att undantagen i koldioxidskatten avskaffas.
Samtidigt vederlägger Brännlund och Kriström den motsättning som ofta målas upp mellan ekonomi och miljö. En effektiv miljöpolitik skulle tvärtom kunna stärka ekonomin. Det beror helt enkelt på att många av dagens skatter och subventioner inte gör någon nytta klimatmässigt.
Även bortsett från de värsta straffskatterna träffar exempelvis bilskatt, flygskatt och energiskatt fel. Som författarna poängterar är det inte bilen, flygplanet eller energin i sig som skapar utsläpp, utan förbränningen vid användning och produktion. Dessa skatter bör därför avskaffas till förmån för renodlade miljöskatter på bland annat koldioxid.
Rapportens slutsatser är att en sådan skatteväxling skulle vara gynnsam för både klimatet och ekonomin. Kortsiktigt för att skadlig beskattning minimeras, och långsiktigt för att utsläppen av växthusgaser fasas ut.
Så även om vissa ideligen målar upp undergångsscenarier gör Brännlund och Kriström rätt som beskriver vägar till en bättre framtid. Den är visserligen inte ofrånkomlig, men knappast ouppnåelig. Så länge vi tar miljöfrågan på samma allvar som andra samhällsproblem kan lösningar finnas.
