Annons

Det finns alternativ till sammanslagningar

Länets mindre kommuner säger nej till kommunsammanslagningar. Men det finns andra sätt att skapa mindre sårbara kommuner.
Ledare • Publicerad 25 januari 2024
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Ord har alltid betydelse. Också i beskrivningen av hur dagens Kommunsverige vuxit fram.

Foto: Maths Bogren

Fusionen av kommuner 1952 och 1971 kallas vanligen för kommunreformer. Det är naturligtvis också den politiske segrarens språk.

Annons

Det som i folkmun omnämns kommunsammanslagningar heter på myndighetsprosa kommunsammanläggningar. Ett betydligt mjukare ord. Och motståndarna till förändringen i början av 1970-talet var som det framgår i statsvetaren Erik Wångmars doktorsavhandling rädda för att framstå som ”bakåtsträvare”, ”Reformen” var lika med framåtskridande, med den offentliga sektorns expansion och med satsningar. Med modernisering.

Visst, i Sverige byggde kommunerna på församlingsindelningen. I Norge var de de större pastoraten som låg till grund för kommunerna. Hade man utgått från de juridiska häradena hade kommunerna blivit större från början. Men 1800-talets statskonstnärer ville samtidigt bygga på den bärande institutionen som var etablerad, den församling som länge haft det faktiska ansvaret för både fattigvård och undervisning.

Ingen vill rulla tillbaka de förändringar som har skett. Men i dagens diskussion om kommunsektorns framtid finns likheter med 1970-talets debatt. På det hela taget ryms motsättningen mellan stad och land i frågan. För fackförbund, kommunernas egen bank, tunga myndigheter och storstadsmedier är frågan självklar, motståndet mot att skapa ”bärkraftiga enheter” möts med frågetecken, skepsis och ibland av viss överlägsenhet. En redan etablerad konflikt mellan små och stora kommuner som berör frågor som inställningen till vindkraft, satsningar på infrastruktur och utformningen av statsbidrag späs på av sammanläggningsfrågan.

De mindre kommunerna är emellertid föga förvånande ointresserade, även av frivilliga fusioner. På onsdagen fick civilminister Erik Slottner (KD) beskedet från snabbutredaren, tidigare landshövdingen och ministern Sven-Erik Österberg att intresset från de drygt 130 kommuner som han haft kontakt med är lika med noll. Det borde inte har överraskat en minister från ett parti som talar om subsidiaritet, beslut på lägsta nivå.

Självfallet kan sammanslagningar i vissa fall vara ett medel för att just upprätthålla ett verkligt kommunalt självstyre. Om kommuner inte kan fullgöra det slagstadgade uppdraget inom vård, skola och omsorg väntar hårdare statlig styrning och självstyret blir en chimär.

”Men alltför många har låst sig fast vid just sammanläggningar av kommuner för att lösa problem med rekrytering, försvagad skattekraft och befolkningsminskning”

Men alltför många har låst sig fast vid just sammanläggningar av kommuner för att lösa problem med rekrytering, försvagad skattekraft och befolkningsminskning. Baksidorna med att gamla centralorter i den kommun som går upp i en annan försvagas, med uppslitande omorganisationer och med att det demokratiska inflytandet förändras diskuteras sällan eller inte alls.

Något tvångsinstrument lär inte komma till användning. Ingen minister lär ta den risken att utmana kommuner och sina egna partiföreträdare genom att tvinga fram sammanslagningar. De blir sårbara och tvångsverktyget passar dåligt in i vår förhandlingsdemokrati.

Men det finns andra vägar att stärka svagare kommuner. Som Österberg konstaterar finns medvetenhet om problemen i kommunerna. Och även små kommuner kan vara välmående.

Det utredningsförslag som nu ligger att ett antal mindre kommuner, däribland Emmaboda, ska tilldelas ett särskilt statsbidrag för att slippa den administrativa bördan det innebär att söka riktade statsbidrag är värt att pröva. Åtgärder för att underlätta fastare former för samverkan mellan kommuner är ett annat. Där efterfrågar kommuner hjälp och stöd från staten.

Tillsammans med fler förslag kan de mycket väl läggas i ett paket som med rätta kallas för en ny kommunreform.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons