Den nationella lägereldens återkomst
Istället har vi fått en global samhällsordning där allt flyter omkring. Det förstärktes av murens fall och den digitala tekniken. Först kom globala TV-kanaler som CNN och MTV och fick hemmaproducerad TV att likna ångmaskiner och lavemangskannor. Sedan kom Internet och fullbordade omvandlingen.
Vi fick inte längre sitta framför dumburken och titta in i den gemensamma lägerelden., eftersom alla skaffade sin egen bildskärm att glo på. Och våra politiska hövdingar sjönk undan som snö i vårsol. Riksdagen och regeringen och politik spelade inte längre första fiolen. Ingen annan heller, förresten, utan vi blev 10 miijoner primadonnor på jakt efter självförverkligande.
Vi blev ensamma med oss själva och våra individuella projekt. Sådant som ”svenska folket” och ”nationen” tappade sin kraft som gravitationscentrum. Föreställningen om en gemensam historia och framtid kördes på soptippen.
”Sverige” fortlevde förvisso som mobiliserande anrop när något landslag nosar på guld. Men inte annars.
Vi kom, för att tala med sociologen Zygmunt Bauman, att gå från att vara trädgårdsmästare till att åter bli jägare. Med ständigt nya expeditioner i syfte att hitta bättre boplatser. I världen genom årliga utlandsresor, till köpcentrat för att handla på oss lite mer livsstil, genom att djupdyka i allt utbud av erbjudanden på nätet.
Vi förvandlades från odalbönder i radhus - till att bli nuets nomader.
Vi såg inte längre livet som ett uppdrag att likt våra förfäder odla vår lilla jordlott i generation efter generation. Och i denna frigörelse från tuvan – och beroendet av andra människor – hjälpte oss välfärdsstaten. Men utan att vi accepterat att denna stat, som förr, ska vara vägvisare i vårt sökande efter det goda livet. Det har vi önskat bestämma själva.
Även om vi fortfarande fick näring och välfärd ur vår exportindustri så minskade dess betydelse, inte som värdeskapare, men väl som arbetsplats och identitetsskapare. Herregud, Volvo är kinesiskt!
Istället för att vara en produktionsgemenskap blev vi en konsumtionsgemenskap. Vi vände oss till beslutsfattarna för att de främst ska understödja vår konsumtion av varor och tjänster, medan det där med välståndsskapande krafter ansågs rulla på av egen kraft.
”Det blev inte genom jobbet som vi skapade identitet, utan det som skilde ut oss från andra var vårt val av livsstil – som vi pyntade med olika konsumtionsattribut.”
Det blev inte genom jobbet som vi skapade identitet, utan det som skilde ut oss från andra var vårt val av livsstil – som vi pyntade med olika konsumtionsattribut.
Tanken att statsministern, tillsammans med de andra folkvalda, skulle styra riket som en kapten styr skutan föreföll löjeväckande. Staten, för stor för individerna, för liten för världen, gick i retur som en gammal råbock.
Men nu är denna trend bruten. Politiken är tillbaka i stan och kan inte visa sig i TV utan att ha den blågula flaggan i bakgrunden. Frågan vi borde ställa oss, innan vi går ut i trädgården för att påta lite, om vår tid som globala jägare nu är över och dags att återvända till fosterlandet, våra hövdingar och den gemensamma lägerelden.
Stig-Björn Ljunggren
Politisk chefredaktör
Sydöstran (S)
