Den medvetna segregationen

Budskapet är att medborgarna blir av med något, kanske till och med bestulna på den gemensamma egendomen.

Mycket kan förstås sägas om bostäder som sålts till underpris, eller skolor. Exempel finns förstås också när aktier sålts till överpris och medborgarna blivit blåsta av staten.

Särskilt den borgerliga bostadspolitiken är dåligt artikulerad. Något märkligt, med tanke på dess starka idémässiga utgångspunkter.

Bakom "utförsäljningar" finns en tanke om hur samhället bör vara organiserat och se ut. Möjligen är det av rädsla att framstå som sociala ingenjörer, ett skällsord inom delar av borgerligheten, som man talar tyst om målet med politiken. I stället kretsar debatten kring allmännyttans andel av bostadsbeståndet, borgensåtaganden eller investeringsplaner.

Ett av de övergripande målen är att bryta segregationen, som är en produkt av en annan stark idé som odlades inom framförallt Socialdemokraterna på 1900-talet. Tänk så här: Varför ligger villor, radhus och hyreshus ofta för sig själva? Är det ett uttryck för den under 1900-talet hyllade rationaliteten? Nej, det var paradoxalt nog ett slags jämlikhetsideal som präglade dåtidens samhällskonstruktörer. Som konstvetaren Christian Björk upplyst om såg riktlinjerna ut så här 1945 i huvudstaden: ”Önskemålet att skänka bostadsområdena en hög grad av enhetlighet är av så stor betydelse, att det motiverar en ganska långtgående social differentiering mellan olika bostadsområden.”

Den inflytelserika planeraren Göran Sidenbladh ger svaret på frågan varför: ”En viktig förutsättning för känsla av verklig gemenskap är att gruppens medlemmar tillhör samma klass eller socialgrupp."

Vi ville skapa segregation för att vi trodde att det var något bra. Frågan drevs av vänstern, men högern höll knappast emot. Det tycks å andra sidan bli fel hur man än gör i bostadspolitiken. I dag är de flesta överens om att en blandad bebyggelse med olika ägarformer är den bästa lösningen. Här går högern hand i hand med vänstern.

Men när det gäller äldre fastighetsbestånd är motståndet cementerat. Den ”lilla människan” skulle till exempel skyddas när alliansen försökte driva igenom en försäljning av drygt 1 000 bostäder i Växjö. När privata aktörer kliver in med kapital och renoverar fastigheter kan hyrorna påverkas. Det skapar en oro för enskilda och i vissa fall en förändrad boendesituation. För samhället som helhet är det dock en vinst. Försäljningar av allmännyttiga bostäder är i första hand ett socialpolitiskt projekt, det skapas förutsättningar för människor ur olika inkomstskikt att bo på samma plats.

Inte heller villaområdena bör lämnas ifred. Här har regeringen gått halvvägs med tämligen generösa avdrag för uthyrning, men det går att göra mer. I Norge låter man ofta en uthyrningslägenhet ingå i husbygget som en del av finansieringen. Skattesystemet gynnar sådana lösningar.

Borgerligheten måste släppa siffrorna och tala mer om idéerna. Det kan ju faktiskt hända att väljarna gillar dem.

Marcus Svensson