Demokratisk vaksamhet bättre än alarmism
Förra veckan släppte forskningsinstitutet V-Dem vid Göteborgs universitet sin intressanta demokratirapport, som årligen analyserar demokratiska och autokratiska trender världen över. Årets rapport fick snabbt en stort medialt genomslag för sina dystra siffror om demokratins tillstånd i världen.
Sju av tio lever numera i icke-demokratier fastslås det, och ungefär där stannade mycket av omvärldens uppmärksamhet. Bilden blev att land efter land faller offer för autokratiseringen, och att demokratin inte ens kan tas för given i Sverige.
Att demokratin står inför allvarliga utmaningar i vår tid är helt sant. Det gäller även i västerlandet; se bara på hur Donald Trump återigen försöker att bli USA:s president. Och han kan mycket väl komma att lyckas – trots stormningen av Capitolium och försöken att utmåla förra valresultatet som resultatet av valfusk. Liknande politiska företrädare går att finna i andra länder. Det är en oroväckande trend att vara vaksam mot.
Men rapporten och i synnerhet den förenklade tolkningen av den som sprids ger en snedvriden bild av demokratins tillbakagång, vilket Göteborg-Postens ledarskribent Håkan Boström var först om att uppmärksamma i veckan:
Som till och med förklaras explicit i själva rapporten i ett kommenterande avsnitt av institutets styrgrupp, så är den primära förklaringen till att så hög andel av världens befolkning nu lever i icke-demokratier väldigt enkel. Det kan nästan helt förklaras av den av hindunationalisterna drivna utvecklingen i Indien, som med sin stora befolkning utgör en ansenlig del av världsbefolkningen.
”Ta negativa demokratitrender på allvar, men överdriv dem inte.”
Som styrgruppen formulerar det är det missvisande att hävda att demokratin globalt är på dramatisk tillbakagång när statistiken i så hög grad beror på ett enskilt lands negativa utveckling.
Något liknande kan sägas om den mer lokala utvecklingen i Europa. När rapporten tar upp att demokratin i östra Europa också har gått tillbaka så är den viktigaste förklaringen även i detta fall framförallt beroende på att ett enskilt och stort land har blivit mer och mer auktoritärt – närmare bestämt Ryssland, under Vladimir Putins långa styre.
Och vad gäller Sverige tyder inte rapporten direkt på någon demokratisk tillbakagång för demokratin. Precis som brukar vara fallet i rapporter om demokrati, frihet eller mänskliga rättigheter så toppar Sverige tvärtom ligan. I denna rapport ligger Sverige på andraplats i indexet över liberala demokratier, direkt efter Danmark.
Även om den affektiva polariseringen som bekant ökar, och samhället behöver vara vaksamt mot sådant som radikalisering, terrorhot eller fientligt makts påverkanskampanjer, så är det inte direkt som att Sverige behöver klä sig i säck och aska.
Statistiken om hur många medborgare som lever i en demokrati eller ej är värdefull för att förstå världen, men den behöver sättas i ett sammanhang och förklaras för att den inte ska bli vilseledande. Delar av världen blir mindre demokratisk, och det är illa nog. Alarmism som eggar upp oron kan bli kontraproduktiv; mer lämpat vore det med en vaksamhet som ser nyktert på utvecklingen. Ta negativa demokratitrender på allvar, men överdriv dem inte.
