Europeisk demokrati under avveckling

Utvecklingen i Polen har milt uttryckt inte fått någon särskilt stor uppmärksamhet i Almedalen, men behandlades vid ett synnerligen angeläget seminarium arrangerat av Sveriges Radio. I fokus stod regeringens försök att kringskära de fria medierna – public service har redan förvandlats till regeringsorgan.

De fria medierna är svårare att komma åt men inte omöjliga. Bartosz Wieliński, utrikeschef på den ledande polska tidningen Gazeta Wyborcza, som medverkade beskrev hur det styrande Lag och rättvisa försöker kväsa tidningen genom att motverka försäljning av lösnummer, säga upp prenumerationer och upphöra med annonsering.

I en intervju med Barometern-OT berättar han att tidningen också nekas intervjuer med regeringsföreträdare och istället får publicera intervjuer gjorda av utländska tidningar.

Lag och rättvisa driver linjen att utländskt ägande av medier borde förbjudas. Till det kommer en utbredd antimediaretorik enligt Trumps modell – pressen och dess företrädare kallas folkets fiende och ”polskspråkiga”, underförstått i utländska intressens tjänst.

Hoten mot den fria pressen förstärks av två andra utvecklingstendenser. Den ena är att rättsstaten undergrävs. Tidningarna kan inte räkna med att behandlas rättvist av polis, åklagare och domare.

Den andra är att tidningar i Polen liksom överallt annars kämpar med lönsamheten. Det är tillräckligt svårt för svenska tidningar att i full frihet göra en digital omställning. Kombinationen av politiska påtryckningar och vikande marginaler skulle kunna få utländska investerare att dra sig ur tidningsmarknaden med följden att ännu en självständig institution avvecklas.

Även om utvecklingen i Polen ofta klumpas samman med den i Ungern finns vissa viktiga skillnader. En är att Polen är en större ekonomi och därmed har kunnat etablera en fri press med utländska investeringar. En annan är att Polen har fler större städer, där stödet för Lag och rättvisa är svagare. Det finns också starkare motkrafter i civilsamhället. Men när det gäller de fria mediernas framtid, är Wieliński pessimistisk.

Det är onekligen något udda att Trumps angrepp mot amerikanska medier väcker större intresse i Sverige än vad hoten mot fri press i Polen gör.

Den fria pressen är en av de institutioner som håller demokratin uppe. Försvinner den, blir det i praktiken omöjligt för medborgarna att utkräva ansvar av de folkvalda.

Och det är med Polen, inte med USA, som Sverige är förbundet i ett synnerligen nära politiskt samarbete. Vad som sker där påverkar Sverige i betydligt högre grad än den amerikanske presidents utfall mot ”fake news”. En utveckling i riktning mot enpartistat skulle försvaga EU, Sveriges viktigaste verktyg för inflytande och välstånd.

Det talas ibland nedsättande om Almedalsbubblan, varmed menas att de närvarande varken märker av omvärlden eller gör något avtryck i den. Bartosz Wielińskis varning för att mediefriheten i Polen lever under hot om utplåning var dock en kraftfull påminnelse om vad som händer på andra sidan Östersjön, och får förhoppningsvis också ett politiskt genomslag. Ingen svensk EU-politik är komplett utan beredskap för en situation där ett viktigt medlemsland blir en enpartistat.