Därför avslöjar vi inte idrottsmannen
Andra frågar varför vi skyddar en våldtäktsman med rutten kvinnosyn eller varför vi inte berättar vilken förening han tillhör.
Någon undrade varför vi inte publicerar idrottarens namn och bild när vår konkurrenttidning Östran gör det, dock som enda tidning i landet hittills.
Varje tidning har en ansvarig utgivare som gör sin egen bedömning. Vi har gemensamma etiska spelregler att utgå från, och diskuterar säkert ofta igenom publiceringsfrågor med andra chefer på våra redaktioner. Men besluten kan sedan bli olika beroende på utgivarens publicistiska linje.
Vi ska vara försiktiga med namn, säger reglerna. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges, står det.
Här är kärnan i mitt resonemang. Allmänintresset ska vägas mot skyddandet av en enskild person. Är allmänintresset så starkt att det motiverar den skada som idrottsmannen och hans anhöriga får lida av en publicering?
Med allmänintresse menas något som berör många människor eller är av intresse eller betydelse för många på ett bredare plan. Allmän nyfikenhet räcker inte, det ska vara något viktigt att veta.
Till exempel är det av allmänintresse om folkvalda politiker missköter sig, och de får därför tåla större publicitetsskada.
Enligt mig finns inget uppenbart allmänintresse som kräver att idrottsmannens namn sägs. Han är visserligen misstänkt för ett allvarligt brott, men inte åtalad eller dömd. Frågan är om namnpublicering är motiverad ens vid en fällande dom.
En annan regel säger att om vi inte anger namn ska vi inte heller publicera uppgifter som kan göra en identifiering möjlig. Därför nämner vi inte sådant som ålder eller föreningens namn.
En våldtäktsman borde hängas ut tyckte någon, men det är inte medias uppgift.
Den nyfikne pusslar ihop olika medieuppgifter och gissar vem det är eller läser det i någon blogg, då kan ni lika gärna skriva det rakt ut, tyckte en annan läsare.
Men vad andra gör spelar ingen roll. Varje utgivare ansvarar för sitt eget beslut. Och att publicera namn och bild till 100 000 läsare är en helt annan sak än att var och en kan leta upp det på nätet.
Gunilla Sax
Är tidningschef
