Dansa inte efter regeringens trollflöjt
Trollfabriker. Det är ett ord man är mer van att höra i anslutning till någon säkerhetspolitisk analys av rysk desinformation. Eller kopplat till amerikanska internetkrigares spridande av populistiska konspirationsteorier. I en svensk kontext är det i mångt och mycket ett närmast främmande fenomen.
Nu är det plötsligt en företeelse som börjar etablera sig som ett verktyg i händerna på aktörer även i den inhemska svenska politiska debatten.
Än så länge är det primärt på Facebook som det har märkts av. Bryska inlägg av agiterande art. Kärnfulla texter och bilder med sensationalistiskt innehåll. Korta videor av selfie-format där upprörda ”sanningssägare” hänger ut politiska motståndare. Av och till varvat med lovtal till regeringen och Socialdemokraterna.
Att det finns en socialdemokratisk agenda bakom de olika sidorna kan man räkna ut redan av innehållet. Även om det kanske inte framgår tydligt för alla som utsätts för propagandan. Klickar man sig in på sidorna med dramatiska namn som ”Sverige inför verkligheten” står det förvisso att de finansieras av bland annat arbetarrörelsens tankesmedja Tiden. Även om kanske inte alla inom målgruppen känner till de officiella kopplingarna mellan tankesmedjan och partiet.
Den som vill kan dock med några enkla klick, tack vare Facebooks transparens, se vem som finansierar det hela och att det är stora summor som spenderas. Bland för att sprida smutskastande inlägg om Ebba Busch, styrda för att nå ut till äldre kvinnliga väljare – en av Kristdemokraternas traditionellt sett starka väljargrupper.
De är tydligt att det är ett desperat försök att sänka Moderaterna och Kristdemokraternas popularitet, och inte minst att vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna.
Att Socialdemokraterna har sådana målsättningar är nu inte i sig något överraskande. Det problematiska är att man numera tycks vara redo att gå över lik för att segra.
Det rimmar illa med Socialdemokraternas finstämda ord om kampen mot näthat, men också med rörelsens tradition av fackföreningstidningar och pressetik.
Kontrasten är slående. Att de själva är medvetna om saken framgår av det faktum att materialet inte sprids via de officiella kanalerna. Löfven viftar alltför lättvindigt bort kritiken när han kallar den för ”trams”.
Om projektet med socialdemokratiska trollfabriker faktiskt kommer att lyckas återstår väl att se. De nuvarande satsningarna ger inte direkt intryck av att vara särskilt autentiskt folkliga på det sätt som eftersträvas.
Risken är dock att man uppnår en annan sak: att vrida debatten ytterligare åt fel håll. Från högsta ort bidras det till att skapa ett dåligt samtal. En obehaglig utveckling.
