Dags att kommunerna får en självständigare revision

Men vad kommunsektorn beträffar saknar revisionen detta oberoende. Några myrsteg har tagits under de senaste åren för att stärka granskningen. Ledamöter får själva inte sitta i fullmäktige. Ordföranden ska komma från oppositionen.

Men revisionen kan ändå beskrivas som en nämnd bland andra. Den får inte granska sin uppdragsgivare, kommunfullmäktige. Ytterst bygger den kommunala granskningen på att de folkvalda svarar inför väljarna och inte inför någon fristående revision. Kommunen är i detta perspektiv något att likna vid en förening.

Både i exempelvis Kalmar kommun och Region Kalmar har revisionen – som vanligen uttalar sig i enhällighet – markerat sin självständighet. Men att organisationen som har sitt ursprung i det uråldriga svenska lokala självstyret fungerar väl på sina håll är inte ett skäl för att bevara systemet till 100 procent.

Kommunernas (dit hör också regionerna) verksamhet har expanderat kraftigt och svarar för två tredje delar av den offentliga sektorns alla tjänster. Kommunvärlden är också allt mer komplex. Och Sveriges kommuner ser mycket olika ut. Lägg därtill att kunskapen om korruptionens utbredning är mycket vidare i dag än tidigare.

I den statliga världen har granskningsfunktioner konstant stärkts under senare år. Det gäller den kontrollmakt som Riksrevisionen besitter. En rad myndigheter arbetar i dag också med analys och granskning helt separat från den myndighet de följer. Deras existens är lätta att motivera i ett land med stor offentlig sektor.

Men när den statliga Revisorsinspektionen föreslår ett antal modesta förändringar av den kommunala granskningen för att stärka dess status slår organisationen Sveriges kommuner och regioner (SKR) bakut.

Från inspektionen och dess föregångare har det under många år riktats kritik mot hur den kommunala revisionen fungerar, eller i många fall, inte fungerar. Nu har myndigheten i en skrivelse vågat sig på att föreslå att det revisionsarbete som på uppdrag av förtroendevalda i kommunen genomförs alltid ska ledas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Ett annat förslag är att en (statlig) översyn av revisionen bör införas.

SKR invänder att den ekonomiska redovisningen av kommunal verksamhet skiljer sig från bolagsekonomin och därför behöver inte kommunala revisorer vara experter på företagsrevision.

Argumentet hade vunnit betydligt i styrka om SKR själva problematiserat den kommunala revisionens svaga ställning i dag.

Att förorda förändringar är inte att bakvägen minska det kommunala självstyret. Det är att stärka legitimiteten för lokala beslut, i kommuner och regioner. När kommuner själva också definierar vad som är god ekonomisk hushållning – och om de uppnår detta mål – och när revisorerna inte kan granska detta framgår det ganska tydligt att revisionen måste utvecklas.

Sveriges kommuner och regioner styrs av en borgerlig alliansmajoritet. Desto märkligare att den inte värnar självständig granskning, medborgarperspektiv och minoritetsskydd utan istället allt mer i ensamhet försvarar den rådande ordningen.