Cyberkriget kom till Kalmar
Under tisdagen drabbades Kalmar av en omfattande cyberattack. Mycket talar för att det är den ryska hackergruppen Akira som är ansvarig. I ett svep lamslogs därmed centrala delar av den kommunala verksamheten. Politiker hade inte längre tillgång till handlingar, omsorgspersonal förlorade tillgång till patientjournaler och medicinskåp, och skolor tvingades att snabbt ställa om till analoga aktiviteter.
Hemtjänsten är ett av de områden som påverkats av cyberattacken då man förlorade tillgången till både journaler och digitala nycklar. På vissa håll har problemet varit så allvarligt att äldre inte kunnat få sin medicin. Det har också lett till stora förseningar, både eftersom det inte går att komma åt schemasystemet och att det analoga tar längre tid.
Det är första gången som någon genom en cyberattack lyckats infiltrera Kalmar kommun. Men knappast den första gången som kommunen cyberattackerats. Bara under 2023 attackerades Kalmar kommun 70 miljoner gånger, eller nästan 200 000 gånger om dagen.
Det är uppseendeväckande siffror, men också talande för att situationen trots allt är hanterbar. De senaste två åren har kommunen investerat närmare 10 miljoner kronor på it-säkerhet, vilket hjälpt i att avvärja attackerna. Det har också tillåtit Kalmar att bygga en viss redundans i systemet, vilket betyder att inte hela systemet nödvändigtvis slås ut vid ett intrång. Men trots detta räknar man med att svårigheterna till följd av attacken kan pågå under en längre tid, åtminstone veckan ut.
”Cyberattacken mot Kalmar har inte skett i ett vakuum.”
Cyberattacken mot Kalmar har inte skett i ett vakuum. Det senaste året har flertalet kommuner fallit offer för olika hackergrupper. Bland annat Härjedalen, som fick sitt system utslaget och blev krävda på en lösensumma för att skadan skulle återställas. Innan dess blev Kalix attackerat, och det tog flera månader för kommunen att återfå full funktion. Och så vidare.
Det är tydligt att kommuner blivit särskilt intressant för hackergrupper. Vilket är förvånande, eftersom kommuner – till skillnad från exempelvis företag – inte har samma omedelbara press att ge efter till eventuella betalningskrav. Få kommuner riskerar att gå i konkurs till följd av en cyberattack. Det ger intrycket av att själva störningen är målet, varför det finns fog att misstänka att det inte rör sig om regelbunden kriminalitet utan snarare geopolitiskt sabotage.
Det är också värt att ha i åtanke många av de andra uppmärksammade cyberattackerna som skett de senaste åren. Bara i januari i år slog en cyberattack mot en it-leverantör ut lönesystemet för hela 120 myndigheter. Att slå mot dagligvaruhandeln och matbutiker har också blivit ett återkommande inslag. Flertalet butiker har tvingats stänga på grund av utslagna betalsystem de senaste åren. Allt det pekar också på att det kan finnas ett politiskt motiv.
Situationen är med detta sagt hanterbar, men utmaningen kommer antagligen bara bli större under överskådlig tid. Det är lite som pekar på att väst och Ryssland, eller Kina, skulle få en bättre relation under de närmaste åren. Och då blir Sveriges digitaliseringsiver en sårbarhet. Det hade kanske varit bättre om fler samhällsfunktioner arbetade analogt, och exempelvis använde nycklar i stället för telefoner för att komma in i medicinskåp. Det skulle antagligen kännas tryggare för hemtjänstens omsorgstagare.
