Annons

Chans för de mindre kommunerna

Framtida kommunsammanläggningar är inte alls ödesbestämda. Det finns alternativ till fler storkommuner i landet.
Ledare • Publicerad 10 november 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Kommunsammanslagningar eller som det heter med ett mjukare politiskt acceptabelt ord - kommunsammanläggningar - har länge framställts som den enda vägen framåt när det gäller att lösa framför allt de mindre kommunernas stora problem, eller som det heter utmaningar.

Mörbylångas invånare sade nej till en sammanslagning med Borgholms kommun. Ökad möjlighet till samverkan ter sig attraktivare för mindre kommuner än sammanläggningar.
Mörbylångas invånare sade nej till en sammanslagning med Borgholms kommun. Ökad möjlighet till samverkan ter sig attraktivare för mindre kommuner än sammanläggningar.Foto: Pia Olofsson

Ibland framstår vägen framåt mot större kommuner som närmast ödesbestämd. Efterkrigstidens kommunsammanslagningar var också en förutsättning för att välfärdsprojektet och de ”stora satsningarna” skulle kunna genomföras. De minsta kommunerna saknade möjligheter att möta den offentliga expansionen. Storkommunerna var ett led i ”folkhem och modernisering”.

Annons

I dag är det dock oklart vilka problem som sammanslagningar generellt sett skulle lösa. Två fattiga kommuner som slås samman bildar inte en rik. Ändå har idén fortfarande sina anhängare. Majoriteter och ledningar i stora kommuner vill gärna få utvidgad geografisk makt genom att mindre kommuner uppgår i deras. I en tid präglad av rationalitet finns också tilltron till att med passare och linjal skapa ”bärkraftiga” kommuner.

Att mindre kommunen har problem med rekryteringar exempelvis är det ingen som ifrågasätter. Att sammanläggningar i vissa fall kan vara en lösning är också ett faktum. Men förespråkarna talar sällan om baksidorna såsom konsekvenserna för den lokala demokratin eller det faktum att identiteten ofta finns i den egna kommunen.

Men i det tysta sker nu en annan välkommen utveckling. Häromdagen beslutade regeringen under ledning av kommunminister Lena Micko (S) om direktiv till en utredning om försöksverksamhet i kommuner. Tanken är att tillåta experiment inom den kommunala organisationen. Och på tisdagen presenterades en utredning av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, (ESO) av professorn i förvaltningsrätt Olle Lundin som analyserat kommunernas möjlighet att samverka med varandra via avtal.

Det kan låta som en självklar och enkel modell för mindre kommuner att samarbeta med den större grannkommunen. Samtidigt som självständigheten värnas kan kostnaderna för administration, löneutbetalningar eller fastighetsförvaltning skäras ned genom avtal med en annan kommun.

”Helena Rosén Andersson,”

Men trots en uppdatering av kommunalrätten är det fortfarande för många kommuner oklart vad man får och inte får samverka kring. Det finns som det uttrycktes på presentation av utredningen en ”risk att kommuner låter bli att samverka” trots att man både vill och får.

Vad som komplicerar är att avtalssamverkan kan kollidera med upphandlingsplikten. Svenska prejudikat från domstolarna saknas och än så länge är det avgöranden från EU-domstolen som ger en vägledning om vad som är tillåtet för en kommun att samverka med andra om.

Så har denna mjukare framtidsväg varit alltför krokig. När alternativet samverkan ter sig för komplicerat återstår till slut sammanslagningar eller om kommunerna inte fungerar så lär staten kliva in. Och då har självstyret gått förlorat. Och då försvinner den experimentverkstad som kommunerna utgör där beslut fattas utifrån lokala förutsättningar och där idéer ständigt prövas och förkastas.

Olle Lundins analys landar dock i att kommuner och regioner kan samverka där det finns gemensamma ”allmännyttiga mål”. Det vill, säga, möjligheterna är breda. En slutsats som också på presentationsseminariet fick stöd från justitierådet i Högsta förvaltningsdomstolen, Helena Rosén Andersson.

För länets mindre kommuner är slutsatserna högintressanta. Samverkan borde helt enkelt te sig mer attraktivt än sammanslagning.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons