Cementera inte betongkrisen

Tragisk eftersom det inte bara är de anställda i Slite vars jobb äventyras, utan även hundratusentals jobb i hela den svenska byggsektorn när mängder av byggnadsprojekt sätts på spel om kalkbrytningen på Gotland stoppas. Detta på grund av behovet av just den för svenska förhållanden mer eller mindre specialframtagna cement som produceras av Cementa. Dessutom skulle det sätta käppar i hjulet för företagets framtagande av en grön cement, en viktig del i den gröna omställningen.

Komisk eftersom detta tillåts ske under en regering av socialdemokrater och miljöpartister, för vilka industrin, jobben, och den gröna omställningen borde vara hjärtefrågor.

Under onsdagen mötte näringsutskottet näringsminister Ibrahim Baylan (S) för att diskutera situationen och hur regeringen förhåller sig till den. Regeringen kunde inte lämna besked om vare sig hur man bedömer de risker som ett stopp för cementproduktionen kan leda till, eller vad man tänkt göra för att undvika en kris.

Att mötet blev en besvikelse vore ett understatement.

Förvisso har regeringen visat i alla fall viss handlingskraft med den promemoria man remitterade samma dag, med sex dagars remisstid, angående en möjlighet för företaget att fortsätta leda bort vatten från kalkbrottet så att exempelvis maskiner inte ska förstöras vid ett stopp av pumparna.

Alltid något, och klokt i sig – men en droppe i havet sett till allt annat som också riskeras.

Som det har påpekats skulle regeringen åtminstone kunna vara öppen med hur man resonerar kring krisen och vilka alternativ man överväger, även om det är så att man inte har landat i något än.

Föreställningar om att samhället hux flux skulle kunna sluta använda cement, vilket har framförts på vissa andra håll, är orealistiska. Det är helt enkelt för integrerat i samhället som det ser ut för att bytas ut i en handvändning. Det är inte för inte som cement och betong har kommit att förknippas med den moderna världen som sådan.

Befolkningsexplosionen under 1900-talet, återuppbyggnad av förlorad bebyggelse efter världskrig, och behovet av material för kostnadseffektivt byggande både för industri, myndigheter och bostäder gjorde att betongen kunde få den framgång den fick.

Och betongen har många fördelar. Den har en lång livstid och tål mycket, den kräver inte mycket underhåll, det går att använda till mycket – alltifrån broar till fundament eller hus – och underlättar snabbt, enkelt byggande. Det är lika sant nu som under 1900-talet.

Kort sagt: världen behöver och är beroende av cement. Det är en av världens mest använda produkter. Samtidigt är cement också en av de stora bovarna när det kommer till koldioxidutsläpp; varken det eller riskerna med kalkbrytningen på Gotland är något som man bör sticka under stol med.

Att lyckas framställa en grön variant av cement vore ett stort framsteg för mänskligheten, och för den som lyckas finns pengar att tjäna. Inte undra på att miljardärer som Bill Gates och Jeff Bezos både upplyser världen om cementens klimatpåverkan men också tävlar med varandra i att investera i grön cement.

Den kapplöpningen behöver Sverige vara en del av. Och är det, tekniskt sett. Cementa lanserade i juni en satsning på att ta fram världens första klimatneutrala cementfabrik. Ytterligare något som nu äventyras.

Thomas Hermansson