Carolas musik fel

”Det är dags att börja tänka om”. Carola Häggkvists populära låt spelades upp i Svenska Mässan stora kongresshall innan partiordföranden och statsministern Stefan Löfven äntrade scenen för att hålla sitt allra sista tal.

De mest framgångsrika artisternas musik ger vida tolkningsmöjligheter för lyssnaren. Låten används i dag i klimatsammanhang och har annars tolkats utifrån ett andligt perspektiv. ”En tro på sanningen. En tro på gemenskapen”.

Men valet av musik på partikongresser ger också en god illustration till partiets själ. Fredrik Reinfeldt valde populära svenska artister som Avicii. Modernt och ungdomligt. Carolas text anknyter till socialdemokratins styrka. Att uppmana till att tänka om - till samhällsförändring - trots att partiet samtidigt är maktbärande. Samhällskritiken och statsbärandet - som man vill se det går hand i hand. Och man kan använda en artist som förknippas med en samhällssfär som står långt från den egna rörelsen för att väcka engagemang. Det säger också något om självförtroendets natur.

Kongressen som sådan är också en symbol för partiets styrka. Kristdemokraterna och Liberalernas motsvarande stämmor äger rum under tre dagar. Moderaternas stämmor är fyra dagar långa. Socialdemokraternas kongresser däremot är fem dagar. Från onsdag till söndag förhandlas, voteras och beslutas det.

Så sprids nyheter ut under flera dagar, till digra kostnader för hotelrum och middagar. Men det säger framför allt något om självbilden. Kongressens längd manifesterar den karaktär av dominerande politisk aktör som man anser sig ha. Som solen i det politiska systemet. Trots att kongressen som en symbol för en folkrörelsedemokrati som byggs underifrån förlorat mycket av sin betydelse när tunga politiska beslut fattas av partiledning. Som innebörden av januariöverenskommelsen.

Och om musiken betonade förändring underströk Stefan Löfven istället att ”tiden är på vår sida”.

Det ligger nu i ett högtidstal från en partiledare att säcken retoriskt knyts ihop och att det egna politiska ledarskapet sätts in i en historisk kontext för att peka på kontinuitet. Stefan Löfven stämde in i den socialdemokratiska historieskrivningen där arbetarrörelsen får en särställning när det gäller demokratins införande (liberaler nämns inte) och välfärdens uppbyggnad. (Där nämns inte breda överenskommelser).

Visst har Löfven fått svåra kriser - flyktingkrisen och pandemin - att hantera. Men efter historieskrivningen kom talet mer om att handla om de problem som efter sju års regerande står olösta. Någon större egen reform kommer inte stå med i ett eftermäle som mer kommer att handla om hur Löfven knäckte det borgerliga samarbetet.

Löfven ärvde dock ett parti i kris, ideologisk och ledarskapsmässigt. Han drog socialdemokratin åt mitten, stärkte relationen med industrin, försvarade försvaret och tog avstånd från kulturvänsterns identitetspolitik. I det perspektivet är det intressant att han tillträdde med en näringslivsagenda och när han avslutar får de allra starkaste applåderna när han deklarerar att vinstuttag från friskolor ska stoppas.

Marknadisering av skolor kan och ska kritiseras - men reaktionerna vittnar om vart partiet är på väg just nu, förda av en ny organiserad partivänster.

Det är nog inte den typen av förändring som i vart fall Carola tänkte sig när låten Säg mig var du står växte fram.