Borgerlig nysatsning i pausen mellan roderna

Göran Adolfsson, en gång landstingsråd, är inte den som är känd för att tveka inför tydliga ord. Så länge han själv står för dem. Nu kommenterar han landstingets sparplaner, och menar att det fortfarande finns för många sjukhus i länet. Själv minns han ett tidigare tillfälle: ”Men då blev det ett herrans liv med en stor demonstration anförd av Chatrine Pålsson [kd] och Ulf Nilsson [s].” Rationaliserar man för mycket är man politiskt död, konstaterar han, trots att sjukvården i norr förbrukar mer resurser per patient än den i söder.

I offentlig sektor är uppmärksamheten ofta abnormt inriktad mot budgetar. Resultaten ägnas mindre uppmärksamhet. Risken finns att den budget som de borgerliga nu fört i hamn blir en god pappersprodukt. Kan de borgerliga också leda verksamheten så att inga underskott uppstår samtidigt som köerna förblir korta är de värda mycket varmt beröm. Möjligen kan man lite cyniskt undra om besparingarna blivit så mycket annorlunda om det varit vänstermajoritet. Borgerliga partier brukar i alla fall vara bättre än vänstern på att parera ”oväntade” utgifter på vägen.

Vi kan nog tyvärr inte förvänta oss att problemen är över för gott. Hade de borgerliga vågat ta hårdare kritik nu hade man bäddat för lättare uppgifter framöver. Nu skjuts nedläggningarna upp i stället för att vara överståndna.

Men andrum är skapat.

Använd nu detta för att sjösätta den politik som är de borgerligas egentliga bidrag till sjukvården: omdanandet av vårdens arbetsvillkor. Det finns mycket att göra.

En viktig bas är att göra det enklare för medborgare att söka vård. Se till att få fram fler valfrihetsavtal med andra landsting. Gör det enklare att själv söka specialistläkare. Avskaffa remisstvången.

I Västervik ges nu primärvården bättre arbetsmöjligheter och större självständighet genom de entreprenader som nu växer fram. Men varför ska primärvården förnyas bara i en kommun i länet? Den processen bör få gro även i söder. Varför ska patienterna här få mer stelbenta vårdvillkor?

Ser vi till själva organisationen är det nu som de borgerliga bör ta fram ett bättre fungerande ersättningssystem till avdelningar och mottagningar. De som löser sin uppgift och har hög tillgänglighet måste också få någon form av uppmärksamhet. Då kan de borgerliga skapa en ledningsstruktur som underlättar förnyelse och premierar de goda exemplen.

Diskussionen om vården måste också börja handla om kvalitet, inte bara om budget. Hur ska vi premiera den verkligt goda vården och omvårdnaden? Och se till att den avancerade vården får tillräckliga resurser?

En sista punkt är att pröva avtalen för den riktigt avancerade vården. I dag sker denna huvudsakligen i Linköping. Är det viktigt för en enskild patient är avgörande att få åka till Linköping i stället för till Lund/Malmö, Göteborg eller Stockholm när det bara gäller någon eller några dagar? Alternativen kanske ger kortare väntetider. Och dessutom lägre kostnader – mer vård för pengarna, alltså.

Allt detta är knepiga frågor. Men börjar de borgerliga arbeta på att lösa dem kommer annat som goda bieffekter. En skattesänkning, till exempel.