Blunda inte för antisemitism och mobbfasoner
Finns det så kallad importerad antisemitism i Sverige eller inte? Det går att problematisera begreppet – ”importerad” antyder att någon medvetet velat ta antisemiter till Sverige – men att fastna i semantik vore inte att ta det antisemitiska problemet på det allvar som behövs.
Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Lena Hallengren, gick dock för sin del betydligt längre än så i den särskilda debatt om antisemitism i Sverige som hölls under tisdagen. Från talarstolen förnekade Hallengren explicit att det förekommer importerad antisemitism i Sverige.
Det är ett häpnadsväckande påstående. Man måste bära rejäla skygglappar för att inte se den antisemitism som lever kvar i till exempel islamistiska sammanhang. Invandringen från Mellanöstern har inneburit att grupper som vuxit upp i miljöer präglade av antisemitism också tagit med sig dessa värderingar till Sverige; där kan man snacka om ett integrationsmisslyckande. Se på Malmö, som judar har flytt i drivor. Se på Nybro, där ledarsidans medarbetare Naomi Abramovicz utsattes för ett antisemitisk påhopp förra året.
Och se på det försök att störa ut statsministerns frågestund för allmänheten i Göteborg, också det under tisdagen. Samma dag som Hallengren hade stått i riksdagen och förnekat den importerade antisemitismen kom en grupp pro-palestinska demonstranter till statsministerns möte och skränade när han fördömde terrororganisationen Hamas. Situationen blev så hotfull att tillställningen fick avbrytas i förtid.
”Situationen blev så hotfull att tillställningen fick avbrytas i förtid.”
Just när man trodde att det inte kunde bli värre så skrider dessutom framträdande socialdemokrater till sabotörernas försvar. Annika Strandhäll tyckte det var skönt att ”folk höjer sin röst”, och menade att det bara var frågan om hederlig demokrati: ”De använder sin grundlagsskyddade rättighet att protestera mot dåliga politiker och miserabel politik.”
Men detta rörde sig inte om en vanlig, hederlig motdemonstration. Visst har man rätt att anordna sådana. Det brukar ske genom att man får tillstånd att demonstrera en bit bort – inte på exakt samma plats som någon annans demokratiska möte, eller ett carte blanche att sabotera. I en sådan situation åligger det tvärtom polisen att skydda de laglydiga genom att avhysa de störande elementen.
När Strandhäll dagen efter gjorde ett försök till att pudla genom att trots allt erkänna att man inte ska störa demokratiska möten förminskade hon samtidigt affären till att bara handla om en urspårad afterwork – och lade skulden på statsministern.
Tisdagen blev en dag som gick i antisemitismens tecken. Det är dags för Socialdemokraterna att ta av sig skygglapparna.
