Blir vården mer rättvis om alla lider lika mycket?

Den som tagit det lugnt under julhelgen och eventuellt lyckats koppla bort de svenska vardagsproblemen fick ett trist uppvaknande på måndagsmorgonen.

Återigen debatteras det att bankerna säljer privata sjukförsäkringar till människor i behov. I radion var det till och med vinklat på rubriken att ”banker gör affärer på den bristfälliga svenska sjukvården”.

Till viss del är det är sant. Marknaden är förvisso en obarmhärtig avslöjare av sprickorna i det svenska så kallade välfärdssystemet – därför att marknaden genast lyckas tillhandahålla de tjänster som Lars Engqvists sjukvård uppenbarligen inte klarar av att leverera. Förmodligen till de drabbade patienternas stora lättnad.

I P1 berättades igår, måndag, om en kvinna som fick ett akut gallstensanfall. På Karolinska sjukhuset fick hon reda på att väntetiden för en operation var ett år. Med hjälp av sitt företags sjukförsäkring fick hon emellertid hjälp och var opererad och klar inom tre veckor.

Socialminister Lars Engqvist gästade studion och luftade sitt missnöje med dessa förhållanden. Nja, inte så mycket över att köerna för akuta gallstensanfall var ett år, utan mer över att försäkringsbolagen och bankerna säljer försäkringar.

Engqvist undrade också varför patienten inte fått upplysning om att hon kunde hade rätt att få vård på andra sjukhus. Ministern gjorde också reklam för en kommande så kallade behandlingsgaranti. Den sägs innebära att alla patienter är försäkrade en operation inom tre månader.

För det första: Det är mycket möjligt att det inte funnits några andra sjukhus som kunde ta emot den av svåra smärtor drabbade kvinnan. Socialminister Lars Engqvist verkar ha glömt hur det ser ut här i landet.

För det andra är det också mycket tänkbart att patienten i fråga inte hade haft den minsta lust att släpa sig fram genom tillvaron med akuta gallproblem i tre månader – när hon hade möjlighet att få det gjort på tre veckor. Det kan inte anses som ett dugg konstigt. Bara högst mänskligt.

Därmed kan Lars Engqvists allmänna sjukvård inte ens klara av ett minimikrav på anständiga kötider.

Därför skaffar folk försäkringar.

Det måste dock sägas att utvecklingen med försäkringar vid sidan av det gängse systemet inte är bra. Det blir en undervegetation – den gräddfil som socialdemokraterna gapat om i alla år.

Privata försäkringar är givetvis bra för den enskilde – men inte för samhället i längden.

Men det är inte rimligt att den framtida svenska sjukvården går ut på att alla ska lida lika mycket.

Sjukvårdsreform! Nu!