Bevara abortlagen såsom den är

Frågan om att grundlagsskydda aborträtten utreds – trots att en sådan reglering strider mot andan i Regeringsformen. Grundlagsfäderna och mödrarna avstod från att detaljreglera den svenska författningen.

I den pågående EU-valrörelsen framförs krav på att grundlagsskydda aborträtten i EU. Det är bara det att frågan rör nationell kompetens. Risken är ju också att ett land som Polen kan påverka svensk lagstiftning om frågan avgörs av EU.

Och nu förespråkar ett antal förbund, från vänster till Moderatkvinnorna, och ett antal företrädare för professionen ett avskaffande av Socialstyrelsens rättsliga råd som i dag fattar beslut om tillgång till abort efter den 18:e graviditetsveckan, något som kan beviljas av synnerliga skäl.

Det rättsliga rådet anklagas för att vara en omodern konstruktion. Att det vid sidan av Socialstyrelsens tjänstemän, läkare och kuratorer sitter av partierna valda politiker ifrågasätts. Det är en principiell kritik som känns igen exempelvis när det gäller nämndemännen i domstolarna och i tiden ligger också invändningar mot att kommunala beslut i sociala frågor gällande enskilda fattas av politiker.

Men också i det rättsliga rådet är allmänföreträdarna skyldiga att följa instruktion och förvaltningslag och inget annat. Poängen med deras närvaro är att det finns insyn i en verksamhet som annars skyddas av absolut patientsekretess. Rena expertvälden i bedömningsfrågor bör undvikas i en demokrati.

Och att ordföranden är en lagfaren domare och inte en läkare – vilket organisationerna vänder sig emot – är en del av ett större mönster. Så ser det ut i en rad andra statliga nämnder i syfte att värna lagstiftningen och rättsstatens principer.

Varför laga något som fungerar? Det är frågan. Svaret är sannolikt att debattinitiativet egentligen inte handlar om rättsliga rådet är rätt instans eller inte. En nyckelmening i texten ger istället en fingervisning om den dolda agendan: ”Vi kräver därför en översyn av systemet för att öka abortsökande kvinnors självbestämmande”.

Det är svårt att inte tolka på annat sätt än att undertecknarna anser att gränsen för den fria aborten ska justeras uppåt - till den 21 veckan - och att den bedömning av tillgång till sena aborter som i dag genomförs ska väga lättare.

Denna gång är det alltså inte fråga om en konflikt för konfliktens egen skull som annars är vanlig i denna fråga, i syfte att överdriva något slags konservativt motstånd mot den fria aborträtten. Det är ett ovanligt steg bort från konsensus.

I debatten har också föreslagits att enskilda läkare ska skriva intyg för beviljandet av sena aborter. Då blir det svårt att upprätthålla en praxis över riket och då urholkas rättssäkerheten.

Det är således något av en annan abortlag som efterfrågas under förevändning av att Socialstyrelsens rättsliga råd är ett problem. Återigen finns det skäl att understryka att den svenska abortlagen bör försvaras och värnas. Som den är.