Barocka anklagelser om M:s mediepolitik
Journalistkåren i Sverige anklagas återkommande för att vara vänstervriden. Oavsett hur det ligger till med den saken är det en tanke som nog för många läsare gör sig påmind när de läser den debattartikel i Svenska Dagbladet (12/7) i vilken Sofia Wadensjö Karén, vd för Utbildningsradion (UR), ondgör sig över Moderaterna och den rapport om mediepolitik, med en ganska ansenlig mängd förslag på området, som partiet lanserade i sommar.
Inte för att det på något sätt skulle vara opassande eller irrelevant att en företrädare för public service svarar på och kritiserar politiska förslag som berör den egna branschen. Att ledningen för UR ställer sig avvisande till avveckling av densamma är exempelvis inte särskilt överraskande.
Det problematiska är i stället det som blir själva huvudpoängen i Wadensjö Karéns kritik. Moderaterna målas upp som skulle de vilja insätta politiska kontrollanter av public service-bolagens verksamhet. Det hela sätts i samband med ett resonemang om hur totalitära partiers avdemokratisering av samhället på andra håll i världen inleds med försök att ta kontroll över media.
Vid det här laget är man som borgerlig van vid att företrädare för de rödgröna regeringspartierna nästan slentrianmässigt slänger den typen av vulgära anklagelser om oppositionen omkring sig.
Men att se en så pass högt uppsatt företrädare för ett av landets tre public service-bolag, låt vara det minsta av dem, sprida sådan desinformation är häpnadsväckande.
För den som är intresserad av vad Moderaterna faktiskt föreslår är det bara att läsa vad som står i rapporten, ”En mediepolitik för mångfald.” Det står snabbt klart att vad det hela handlar om att är att stärka bolagens integritet genom att inrätta interna, oberoende revisioner som ska ”ansvara för breda och vetenskapligt grundande granskningar av bolagens saklighet och opartiskhet” – det vill säga snarare motsatsen till politisering.
”Public service har en viktig demokratisk, säkerhetspolitisk och språklig funktion.”
På sina håll i delar av borgerligheten har det funnits, och finns ännu, en dragning åt den mer populistiska tanken att som svar på vänstervinkling helt sonika vilja lägga ned public service. Men den fyller en viktig funktion.
Dels som en modern gemensam lägereld kring vilken samhället kan samlas, men det finns också – som påpekas i den moderata rapporten – demokratiska, säkerhetspolitiska och språkliga motiv.
Det är en annan sak att man sedan förvisso kan föra en legitim diskussion om hur stort dess uppdrag bör vara – ”mindre men vassare”, som det ibland har sagts.
I tider av fake news, polarisering och desinformation blir saklig och pålitlig rapportering än viktigare. Att Moderaterna i det läget väljer att inom ramen för dess gedigna mediepolitiska satsning föreslå en reform som skulle värna public service saklighet och politiska obundenhet skulle stärka allmänhetens tillit till densamma – något som vore välkommet.
Rent sakligt finns det också uppenbarligen ett behov av något liknande den tilltänkta reformen i sig. Som Näringslivets Medieinstitut visade i två uppmärksammade rapporter häromåret har både SVT, SR och UR återkommande både kritiserats och fällts av granskningsnämnden för partiskhet.
Att ett parti kommer med konstruktiva förslag som kan bidra till opartisk public service, och i förlängningen därmed stärker dess roll, är inte att vandra samma väg som populister eller odemokratiska krafter. Det är tvärtom att värna det demokratiska samhället och dess institutioner.
