Avlägsna den kristna våta filten
Efter några ”ad hominem” om hur vi antas betrakta kyrkliga representanter och ha ”beröringsskräck”, kommer en rad logiska luckor. Det påstås att det är ett missförstånd att Sverige är ett sekulärt land. Nästa stycke inleds med att Sverige förvisso definieras som ett sekulärt land, men…
Problemet här är begreppen sekulär stat och sekulärt samhälle, som medvetet eller omedvetet, sammanblandas. Sverige kan inte sägas ha ett sekulärt samhälle och det är heller inte detta som Humanisternas debattartikel åsyftar. Däremot har staten, och lagen, lyckligtvis sekulariserats. Ett viktigt steg togs för 20 år sedan, men vi har alltså fortfarande inte en helt sekulär lagstiftning.
Nästa logiska klavertramp är att kommunaliseringen av begravningsverksamheten skulle vara ogenomtänkt och orealistisk, medan detta alltså redan är den rådande ordningen i två kommuner; Stockholm och Tranås.
Visst finns praktiska frågor att lösa vid alla förändringar, men det säger egentligen inte så mycket om huruvida förändringen är rätt eller fel, mer om huruvida den är bekväm eller obekväm. Det som framgår är alltså att det är för obekvämt att göra rätt, så man tycker hellre att det ska göras fel.
I ett parti frågar sig artikeln vad det skulle tjäna till att ”våra egna” traditioner och det kristna kulturarvet eroderades ytterligare. Att frågan ställs till synes retoriskt är förvånande, för det är ju just detta som Humanisternas debattartikel handlar om; vi som inte bekänner oss till den kristna tron känner oss inte bekväma med den rådande ordningen och ser gärna att den våta kristna filten avlägsnas. Att envisas med att inkludera oss i ett ”större sammanhang” som vi inte vill vara med i, istället för att se att saken också kan uppfattas på andra vis, är provocerande empatilöst.
Viktor Emlund
Elin Lönnqvist
Anders Ingvarsson
Frauke Sontberg
Carl Gustaf Olofsson
samtliga styrelsen Humansiterna Kalmar
Svar:
I sitt genmäle blandar Humanisterna, som så många andra, ihop sekulär och sekulariserad. Det som står i ledaren är: ”En hel del har Humanisterna dessutom fått om bakfoten, som att Sverige är ett sekulärt land. Sverige definieras förvisso som ett sekulariserat land”. Staten är sekulär, men samhället, landet, är sekulariserat. Om landet vore sekulärt skulle där inte finnas några uttryck för tro och religion. Det kanske är Humanisternas nya, sköna värld, men få andras. Nu är inte begravningsverksamheten och reglerna kring densamma enbart några ”praktiska frågor” att lösa. Humanisternas förslag är ogenomtänkt och orealistiskt och löser dessutom problem som inte finns.
Ledarredaktionen
