Attraktivitet mer än rykte och status
"I takt med en allt större insikt om att arbete och tillväxt i dag följer människor har stadens förmåga att attrahera blivit allt viktigare", som det heter i rapporten "Stadens kultur och tillväxt" från Fastighetsägarna. En kommun kan således inte nöja sig med att vara en administrativ enhet; den måste bli ett varumärke.
Satsningen på idrottsevenemang i Kalmar är ett exempel på sådant varumärkesbyggande, och därtill ett lyckat. Förra årets Ironman beräknas ha haft en turistekonomisk direkt nettoeffekt på 18,5 miljoner kronor, och varje deltagare beräknas ha spenderat 3 370 kronor i samband med tävlingen exklusive anmälningsavgift.
Viktigare ändå är kanske de sociokulturella aspekterna. Att Kalmars rykte och status ökade hamnade högst när Kalmarbor rankade de positivt upplevda effekterna av förra årets Ironman. Ökad stolthet hos boende i kommunen bedömdes som viktigare än såväl ökade intäkter för samhället och fler jobb till kommuninvånare som gynnande av det lokala föreningslivet. Att Finlands Europa- och handelsminister Alexander Stubb deltar i årets upplaga bidrar till att höja evenemangets status ytterligare.
Från nyliberalt håll ifrågasätts ibland all form av kommunalt stöd till idrottsevenemang och -anläggningar, men såväl ekonomiskt som lokalpatriotiskt finns alltså goda skäl att satsa också skattemedel på evenemang av Ironmans slag.
Något annorlunda ter det sig när det gäller evenemangens koppling till en positiv inflyttningstrend. På sin blogg skriver kommunalrådet Johan Persson om satsningar på evenemang och besöksnäring: "De som redan bor här ska känna en stolthet över att bo i Kalmar och gör man det så rekommenderar man andra att också flytta hit."
Att 92 procent av Kalmars invånare enligt kommunens hemsida redan kan tänka sig att göra det kan lämnas därhän; frågan är hur långt det räcker. Också andra kommuner har upptäckt idrotten och evenemangen, och satsar stort på arenor av olika slag. Också i andra kommuner har man läst på om attraktivitet, ofta rentav samma böcker - vilket tar sig uttryck i en något idéfattig jakt på den flyktiga "kreativa klassen" över landet.
Och framför allt måste rekommendationer bottna i något mer konkret än allmän stolthet: i sådant som tillgång till kvalificerade arbetstillfällen och prisvärda bostäder, i skolor som överträffar genomsnittet och i rimliga kommunikationer. Brist på arbetstillfällen, bostadsbrist och undermålig service räknas omvänt som "push"-faktorer, faktorer som får också existerande invånare att se sig om efter någon annanstans att leva.
I utvärderingen av förra årets Ironman ställdes också den lite märkliga frågan om hur stor skattehöjning man kunde acceptera för att stödja Ironman; en mer relevant fråga i ett större sammanhang är varför skatten alls ska vara högre än i jämförbara kommuner som Växjö. Med all respekt för värdet av evenemang, är det i dessa prosaiska ting den verkliga attraktiviteten avgörs.
