Alla röster väger inte lika

I valet till landstinget i Kalmar län gjorde Socialdemokraterna ett exakt lika bra val som förra gången, 40,9 procent. Men mandat i landstingsfullmäktige förlorade man i alla fall: i stället för 30 har partiet nu 27 mandat.

Om man har skakat på huvudet åt det märkliga amerikanska valsystemet, som gjorde George W Bush till president trots att Al Gore fick fler röster, finns åtskilligt att förvånas över också i Sverige. Trots att vi till mans tror oss leva med ett proportionellt valsystem, där antalet mandat i de politiska församlingarna direkt återspeglar stödet i väljarkåren, gör valkretsindelning att återspeglingen av resultatet blir ganska skev. Kristdemokrater i Stockholms stad tvingades efter förra valet konstatera att deras mandat hade krävt 18 705 röster, medan det på varje mandat Miljöpartiet fick gick 4 652 röster.

Också i valet till riksdagen finns märkligheter av detta slag. Den stora huvuddelen av mandaten är så kallade fasta mandat, som delas ut enligt lokala valresultat. Med små valkretsar och få mandat måste mandaten fördelas tämligen grovt, vilket gör att små orättvisor när de läggs samman kan bli stora. Eller kanske ska man kalla det tur? Den här gången var det i alla fall Sverigedemokraterna som hade lyckan med sig. Partiet fick 12,9 procent av rösterna, men fjorton procent av mandaten i riksdagen. På varje SD-mandat går det 16 303 väljare, medan det på varje kristdemokratiskt mandat går 17 762. Också Vänsterpartiet fick denna gång god utdelning för sina röster. 5,7 av rösterna gav sex procent av mandaten i riksdagen; partiet fick 70 000 fler röster än KD, men hela fem riksdagsmandat ytterligare.

Inget av detta är avsiktligt; det finns ingen konspiration. Men inte desto mindre är det betänkligt. Dels innebär det att självbilden av ett rationellt och transparent land visar sig felaktig, och förtroendet för politiken riskerar att minska. ”Att känna sig lurade av ett obegripligt system är inte en god grund för respekt för vår demokrati”, som matematikprofessorn Svante Linusson, expert på valsystemet, har skrivit.

Dels kan förskjutningarna få orimligt stor betydelse när marginalerna som nu är små. Valkretsindelning snarare än väljarstöd kan avgöra vilken riktning kommuner, landsting och riksdag tar. Tanken att valkretsindelningen ska ge utrymme för lokala kandidater blir också förfelad när partier toppar med samma namn, och när ett parti som Sverigedemokraterna hursomhelst bara har en lista i landet.