Tiden rinner iväg.

Det är alldeles utmärkt att Sverige får ett museum i Malmö med uppgiften att informera och sprida kunskaper om Förintelsen och om antisemitism. Men museer, utställningar och minnesmärken kan aldrig ersätta berättandet.

Ja Återstår gör kvarlämningarna av förintelselägren. Återstår gör bildbevis och anteckningar. Hyllmeter av romaner, forskningsartiklar och filmer.

Kommuner och stat kan göra mycket – men aldrig ersätta vårt berättande om det fasansfulla som har skett, som är verklighet. Läs Göran Rosenberg, Läs Göndur, läs Margit Silberstein.

Det gör många gånger ont om att läsa hur vanliga människor avhumaniserar andra. Hur ondskan tar över och hur ett industriellt perspektiv anläggs på att utrota en del av mänskligheten från jordens yta.

Men ytterst handlar det om att värna vårt kollektiva minne och att lägga kraft bakom orden ”aldrig mer”. Aldrig igen. Att värna människovärdet.

Jag tror att många Kalmarbor vet väldigt lite om denna plats. Om fartyget Prins Carl fartyg som efter kriget ankrade i Kalmar hamn med 300 judar befriade från koncentrationslägren. Merparten var svårt sjuka. Några dog under resan. Andra fick vård i Kalmar. De svårt medtagna flyktingarna, inhystes på Söderportskolan precis härintill.

24 unga människor från Rumänien, Ungern, Tjeckoslovakien och Polen vilar här.

Låt oss gemensamt berätta också om hur Kalmar och Oskarshamn slöt upp i mottagandet också av danska judar mitt under brinnande krig.

Likt andra hamnstäder präglades Oskarshamn och Kalmar av öppenhet. Till andra länder, etniska grupper och religioner.

Låt oss inspireras i allt mörker av detta historiska ljus. Och förvalta denna öppenhet in i framtiden.

Vänner,

Antisemitismen försvann inte med det andra världskrigets slut. Varken från världen i stort eller från Sverige.

De senaste åren har Sveriges judar fått uppleva hat hot och förföljelser. Från Malmö har vi sett ett judiskt exodus. Från skolans värld läser vi om lärare som inte vågar undervisa om Förintelsen eller Mellanöstern för att undvika trakasserier.

Synagogor får statliga medel- nödvändiga men inte tillräckliga för att garantera säkerheten.

Min vän och kollega Naomi Abraomovic berättade i tidningen Smedjan i somras hur hon utsattes för trakasserier- vad jag skulle kalla hot- när hon besökte Nybro. En butiksinnehavare meddelade henne att judar inte ägde tillträde till hans affär. De skulle kastas ut om de gick in. – Judarna kommer att förlora mot muslimerna. Ni är bara sex miljoner, vi är många fler.

Naomi uppfattade samtalet som ett hot och lämnade platsen sedan butiksägaren kallat på en springande kompis. Situationen blir hotfull och Naomi polisanmäler det inträffade. Anmälan lades ned omedelbart trots att det fanns ett vittne, en av länets mest framträdande politiker.

Jag kritiserar inte polisen- men noterar att -tröskeln för att ställas till svars för det som kallas för hatbrott är hög i Sverige.

Och jag påminner om att Nybro inte är något undantag.

Bakom varje hatbrott finns ett offer, en människa. Vi hör återigen judar tala om att de känner sig rädda. I tunnelbanan. På Nybros gator. Eller utanför synagogan. Få vågar öppet bära sin Davidsstjärna.

Länge var det tabu att tala om detta. Som om säkerheten för judar och andra utsatta minoriteter skulle förbättras för att vi teg om problematiken. Här finns anledning till självkritik, för politiker för medier. Men desto viktigare är att ställa krav och att agera.

Ingen ska känna sig rädd diskrimineras på grund av etnicitet eller religion i Sverige.

Varken i Malmö eller i Nybro.

--------------------

Antisemitismen har många ansikten på samma kropp. Här finns ”vit makt-grupper” som under olika namn och symboler uttrycker sitt hat klädda i uniform.

Här finns de de islamistiskt inspirerade – och här finns autonoma aktivister vars Israelkritik glider över i judehat. I den auktoritära radikalismen som sveper över världen finns just också dessa takar om sammansvärjning och makt som är antisemitiska tankefigurer.

Antisemitismen har återkommit i världspolitikens centrum.

Rysslands olagliga och brutala invasion av Ukraina backas upp av massiv propaganda eller som det numera heter påverkansoperationer från Moskva. I dessa har antisemitiskt färgade begrepp och ord en central funktion.

”USA har startat ett krig mot Ryssland med samma mål som Adolf Hitler en gång hade: en ’slutgiltig lösning på det ryska problemet’, hävdar den ryske utrikesministern Sergej Lavrov.

Amerikanerna använder samma taktik som både Hitler och Napoleon, säger Lavrov till reportrar under sin årliga presskonferens förra veckan.

Så förvanskas Förintelsen åter. Det har varit en återkommande rysk taktik. Angreppet på Ukraina motiverades ju inledningsvis med att landet skulle ”avnazifieras” – man skulle kunna skratta åt denna typ av uttryck med tanke på att president Zelensky har en judisk bakgrund- men orden materialiseras av det ryska artilleriets blinda dödande. Genom denna förvanskning relativiseras inte bara Förintelsen, och offren kränks den används som ett slagträ mot folkrätt, mot mänskliga rättigheter och mot judars intressen och möjligheter.

Rysslands krig mot Ukraina är också ett krig mot de värden som världssamfundet slagigt vakt om sedan freden efter kriget: Den regelbaserade världsordningen. Det är ett angrepp på mänskliga rättigheter och folkrätt.

När vi förvaltar minnet av Förintelsen värnar vi också mänskliga rättigheter, folkrätt och demokrati! Det är vad vi gör i dag!

Förvanskning av Förintelsen är en nygammal form av antisemtism.

I begreppet ryms missbruk, relativisering av Förintelsen.

Förvanskning av Förintelsen och missbruket av historien kränker offren, Och underminerrar förståelsen av nazismens och Förintelsens innebörd.

Den ger Förintelseförneklelse får näring, konspirationsteorier stöd.

Var noggranna här. När antivaccare liknade svenska strategin med coronapass och satte på sig gula stjärnor liknade svenska myndigheter vid Nazityskland.

Det är antisemitism.

Eller när det skämtas om Anne Franks dagbok.

Det sker med en illa sinnat syfte.

Här får vi inte vara naiva. Utan förvanskarnas dolda agendor måste granskas och avslöjas.

Vänner,

I år firar staten Israel 75 år. Det har varit 75 turbulenta år. Israel har blivit en centralt skydd för judar från världens alla hörn som valt att resa och bo i det förlovade landet.

Vi kan gärna diskutera den rådande inrikespolitiken som gör mig orolig. 75-års firandet har hittills utmärkts av legitima protester mot den sittande regeringens politiska ambitioner att försvaga Högsta domstolen och rättsstaten. Just nu sker en eskalering av våld på Västbanken.

Alla sidor har ett ansvar för deeskalering.

Det kommer i varje fall jag att följa upp med min förmåga.

Men i dag sätter vi fingret på hur antisemitiska tankefigurer också riktats mot Israel. Inte bara i Iran eller på Västbanken utan också i Sverige.

Bilden av en stat som ond, som vill kontrollera och dominera känns igen. Ett överdrivet fokus på konflikten i relation till andra, det som kallas en IP-centrerar världsbild har triggat antisemitism i Sverige, som statsvetaren Anders Persson vid Linnéuniversitetet har uppmärksammat.

I detta ligger att Israel är grunden för konflikterna i Mellanöstern och därmed i praktiken roten till det onda. Bilden av staten som ett problem i sig överförs därmed till dess folk och dess religion. Och så överförs bilden av israel som skurkstat och som konfliktmakare.

Här ser vi också hur Förintelsen förvanskas. Förnekandet av Förintelsen nyttjas till att hävda att Israel tillerkändes existensrätt på felaktiga grunder, Vanligt är också att Israel beskrivs som ”vår tids nazister”.

Medan andra konflikter är underrapporterade.

Denna debatt i Sverige har varit djupt olycklig. Regeringen i Jerusalem ska kritiseras när den bör kritiseras. I likhet med alla andra stater, och andra demokratier. Men utfulandet av Israel har tjänat antisemiter och extremister samt aggressiva ledare i Mellanöstern och detta har skadat det judiska folket i Mellanösterns enda demokrati. Se upp för antisemitism i debatten om Israel!

Vänner,

Jag vill tacka för förtroendet och äran att på denna dag få uppdraget att på denna historiska plats tala till minne av Förintelsens miljoner offer.

Men jag vill också säga tack till er som arrangerar denna åminnelsehögtid.

Tack!

Och tack till er alla som kom. Tillsammans för vi berättandet om Förintelsen vidare. Tillsammans hedrar vi de som föll offer. Tillsammans stöttar vi de hotade. Och tillsammans värnar vi det goda.

Ansvaret för att berätta är vårt allas. Ansvaret att minnas är vårt gemensamma. Och alla säger vi Aldrig igen.

Och låt oss aldrig glömma.

Här på den judiska begravningsplatsen i Kalmar säger vi till alla förintelsens offer.

Vi kommer aldrig att glömma er.

Tack för att ni har lyssnat!

Strax, klockan 15;34, infaller sabbaten när tre stjärnor tänds på himlen. Innan dess är ljusen tända.

Och innan dess hedrar vi med en tyst minut tillsammans Förintelsens offer!