Aktivism vid vägs ände
Aktivistorganisationen Återställ våtmarker har stått för en rad aktioner som drabbat tredje man, till exempel blockader av motorvägar. Deras kampanjmetoder har inte bara skapat irritation och ibland hindrat viktiga transporter. Ett stort antal av deltagarna har också dömts för en bra bit över hundra brott.
Däremot har rättsväsendet hittills bedömt handlingarna som ganska mild brottslighet. Detta trots de allvarliga konsekvenser som kan uppstå när till exempel en ambulans hindras av miljöaktivister som limmat fast sig.
Nu tycks det dock vara slutlimmat. Återställ våtmarker förklarar att de tänker sluta blockera motorvägar. Skälet de uppger är att de säger sig ha vunnit, och att åtgärderna har varit värda 848 miljarder i marknadsföringspengar. Enligt deras egna beräkningar.
Självfallet skulle de inte sluta med sina aktioner om de var så framgångsrika. Istället handlar det förstås om att de insett att alltihop varit inte bara skadligt för samhället utan direkt kontraproduktivt för den egna saken. De har nämligen agerat i en besvärlig opinionsmiljö.
Redan innan aktionsgruppen började verka var nämligen en majoritet av svenskarna positiva till att återställa våtmarker, även om engagemanget kanske inte var jättelikt.
Däremot var en majoritet också emot civil olydnad som politisk kampanjmetod. 54 procent enligt en mätning av Kantar Public förra hösten.
”Självfallet kan det leda till att folket blir mindre positivt även till budskapet.”
Och tillfrågade om motorvägsblockader i allmänhet var överväldigande 81 procent negativa, 94 procent av regeringsunderlagets väljare men även 70 procent av vänsterväljare.
Har man ett i grunden vagt positivt budskap så är det inte så smart att koppla ihop det med en impopulär kampanjmetod och sedan få sällsynt negativ respons på vad man faktiskt gör. Att ingen i Återställ våtmarker på ett begripligt sätt har kunnat förklara vad de vill och varför de vill skära av motorvägar.gör det inte bättre.
Självfallet kan det leda till att folket blir mindre positivt även till budskapet.
Domstolarna har som sagt hittills inte utdelat särskilt hårda straff. Man kan dock undra om inte allvaret i sådana handlingar kommer att ses som större i takt med att säkerhetsläget upplevs som med utsatt. Om landet är hotat vill säkert få att transportsystemet hotas.
Klart de ansvariga börjar tänka efter. Lätt har omprövningen säkert inte varit, det egna fotfolket gillar säkert att delta och visa sin moraliska överlägsenhet över alla vanliga människor som inte fattar någonting. Och utan civil olydnad finns inte ens något stort existensberättigande för själva organisationen.
Det är bara att hoppas att fler grupper tar efter. Debatten behöver inte civil olydnad.
