Sten Tolgfors: Acceptera inte rysk aggression
Ryssland begär att Nato och USA ska träda tillbaka från medlemsländer som tillkommit efter 1997. Landet kräver att Nato inte ska utvidgas oavsett vad kandidatländerna vill. Man ifrågasätter länders självständighet, suveränitet och rätt att själva forma sin säkerhetspolitik. Det man vill är en återgång till ett buffertzonstänkande, som en gång Sovjetunionen upprätthöll.
Ryssland har framfört sina krav i fördragsform och inte varit berett till kompromisser. Får landet inte igenom sin vilja ska militära och militärtekniska åtgärder vidtas. Detta sägs samtidigt som Ryssland håller mellan 100.000 och 170.000 soldater längs Ukrainas gränser och omvärlden fruktar en storskalig invasion.
För svensk del skulle möjligheterna till Natomedlemskap tas bort, liksom möjligheterna till övningar tillsammans med Nato. Detta står i strid med Natos ”open-door-policy”, det vill säga att organisationen är öppen för länders medlemskapsansökningar. Nato och USA skulle behöva lämna Östersjön och Baltikum, med allvarliga konsekvenser för Sveriges säkerhet. För länderna i Öst- och Centraleuropa skulle de ryska kraven betyda att Nato måste lämna dem försvarslösa.
Ryssland agerar aggressivt. Nato säger sig vara berett på en konflikt i Europa, men hoppas på en förhandlingslösning.
Ryssland tror sig se ett försvagat USA, efter uttåget ur Afghanistan och svår inrikespolitisk splittring. Ryssland har ökat sin militära förmåga och anser den matcha USA:s, åtminstone regionalt.
”I år, 2022, är det 100 år sedan Sovjetunionen bildades. Det finns en symbolik i att då försöka återupprätta lydstater och buffertzoner.”
Vad bör Västvärlden göra?
Det första är att hålla samman, både inom Nato, EU och med partnerländer. Rysslands relativa styrka växer om västländerna splittras.
Det andra är att gemensamt visa att våra värderingar och principer, till exempel gällande varje lands suveränitet, inte är förhandlingsbara.
Det tredje är att vara beredda att möta Ryssland i dialog och de-eskalering, men att avvisa försök att pressa fram eftergifter.
Det fjärde - och viktiga - är att stärka både nationella försvar och det gemensamma försvaret i Nato, samt samarbetet med partnerländer.
Det femte är att vi ska göra de säkerhetspolitiska vägval som vi på demokratisk grund önskar, också avseende relationen till Nato.
I bästa fall gör Rysslands agerande att Europa och USA enas och samarbetet stärks.
I värsta fall inleder Ryssland ett större krig i Ukraina, som skulle bära med sig betydande spridningsrisker och ge en återgång till Kalla Krigets delade Europa.
Ryssland säger sig inringas av Nato:s utvidgning. Men Estland, Lettland och Litauen blev medlemmar 2004 – för 18 år sedan. De blev medlemmar för att skydda sig mot ryska hot mot demokrati och frihet.
Framsynt, kan tänkas.
Sten Tolgfors är tidigare försvarsminister (M).
