Mats Andersson: En moderat högersväng
Hem från Örebro åker 200 ombud och betydligt fler M-politiker och M-tjänstemän. Frågan nu är hur just denna partistämma kommer att kommas ihåg. Förmodligen som stämman där Moderaterna på något sätt klev tillbaka in i den svenska rikspolitiken efter flera år av turbulens.
För om sanningen ska fram har Moderaterna mer diskuterat interna kriser och turbulens än svensk inrikespolitik sedan valnatten 2014. Bara en sån detalj som att partiet bytt partiledare två gången under en enda mellanvalsperiod, det är i sig nog lite av ett rekord. Men nu, nu ska det minsann bli rättning i ledet. Nu ska den moderata valmaskinen spinna som en katt i solsken och sakpolitiken ska presenteras.
När den nyvalde partiledaren Ulf Kristersson höll sitt stora linjetal var rubriken, En hoppfull framtid för Sverige. Den kunde lika väl ha varit en hoppfull framtid för Moderaterna.
Ska man tolka de få signaler i form av opinionsmätningar som presenterats sedan Ulf Kristersson för två veckor sedan tog över partiledarskapet efter Ann Kinberg Batra så är han och Moderaterna på väg upp ur den djupaste krisen. väljarstödet ökar, om än från en väldigt låg nivå, och Ulf Kristersson själv för höga förtroendesiffror.
Vad är det då för politik som partiet ska återvinna väljarnas gunst med? Lite kort sammanfattat kan merparten av de beslut som fattats under arbetsstämman kallas för klassisk M-politik. Stämman gör en liten högersväng, back to basic helt enkelt.
De stora frågorna för partiet nu är tiggeriförbud, mer pengar till försvar och polis, ett tak för bidrag, tuffare asylregler, tuffare krav för nyanlända som vill bli svenska medborgare och att korta vårdköerna. Att detta skulle vara en politisk högersväng vill dock inte Ulf Kristersson alls hålla med om. Och på ett sätt har han lite rätt. Sverige 2017 är ett helt annat land än det var 2006 när Fredrik Reinfeldt sjösatte Nya Moderaternas politik.
Men för väljarna, ja då är det nog ändå så att när Moderaternas talar om hårdare straff, bättre försvar och stora skattesänkningar, ja då är det klassisk M-politik som presenteras. Men även om stämman framför allt lagt fast de stora övergripande dragen i valrörelsepolitiken är det roligt att även de små förslagen för utrymme. Ett exempel är när länsombudet Sten Olof Johansson, Emmaboda, vann en votering om sitt förslag att göra det enklare att byta vapen inom samma klass.
Ett annat litet beslut som liksom gled in och klubbades under radarn var att stämman beslutade att ordningsbetygen ska återinföras i den svenska skolan. Det förslaget fanns inte ens med i stämmohandlingarna.
Vad deltagarna på stämman själva tycker om dagarna i Örebro är ganska förutsägbart. Politiker, vilken färg det av alla de färger, är alltid nöjda, glada och förhoppningsfulla efter firmafest, förlåt partistämma/kongress/landsmöte. Det som känns lite annorlunda denna söndag i Örebro är att M-politikerna verkar ha förstått sin egen position. Interna bråk och intern pajkastning ger inte några opinionsframgångar. Nu har partiet lagt fast ett politiskt program. Nu måste M-politikerna klara av att sälja in sina förslag.
Misslyckas partiet med sin ambition att debattera sakpolitik inte spelteorier. Då kommer Ulf Kristersson att få svårt att uppfylla sin uttalade ambition "ge Sverige en bättre regering."
