Annons

Zweigbergk debuterar med en roman om nedärvt svårmod

Vad gör man när ens barn inte mår bra? I sin debutroman utforskar Blomstermålabördiga Tyra von Zweigbergk den historia av svårmod som präglat hennes släkt i generationer.
Bokrecension • Publicerad 6 maj 2023
Detta är en recension i Barometern Oskarshamns-Tidningen. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Tyra von Zweigbergk, uppvuxen i Blomstermåla, är grafisk formgivare och illustratör. ”Plikt” är hennes debutroman.
Tyra von Zweigbergk, uppvuxen i Blomstermåla, är grafisk formgivare och illustratör. ”Plikt” är hennes debutroman.Foto: Kajsa Göransson
Roman

Plikt

Författare: Tyra von Zweigbergk.

Förlag: Norstedts.

Det är inte bara en bebis som föds i början av Tyra von Zweigbergks roman. Även föräldrarna blir till i och med sonens första andetag. Världen har med ens blivit helt ny. All framtida lycka är nu låst vid hans. Man blir aldrig mera fri, man kan inte avmamma sig. Fött är fött.

Föräldrarna vill såklart det bästa för pojken. Då ingår det att lämna honom storgråtande i famnen på välmenande pedagoger. Då pressar man för att få honom att ”ta del”, vara med i luciatåget eller skolans version av nobelmiddagen. Man säger att han måste gå till skolan, så är det bara. Tills det en dag, i gränslandet till tonåren, inte går längre.

Annons

Tyra von Zweigbergk beskriver ett barn med integritet. Ett som inte kan svälja alla skedar med måsten. Han har ingen diagnos, han blir helt enkelt utmattad av alla krav. Man får inte vara skör, trasig, trött eller ledsen. Man ska göra som man ska och må som man ska. Annars är man fel. Och pojken är fel på ett sätt där ingen hjälp finns att få.

bild 1/1
”Plikt” av Tyra von Zweigbergk

Det visar sig att han är den senaste i en lång rad manliga Zweigbergkare som klivit in i mörkret. Mamman djupdyker i sin historia och mejslar bit för bit fram historien om sin farfar, gammelfarfar och gammelfarfars far. Pojken avskärmar sig men hon kan i alla fall närma sig dem. Pojken må vara ordlös men de talar genom sina efterlämnade brev och texter. Genom dem kan hon få nyckeln till att förstå sin son.

Stilen är naivistisk och liknar den man brukar använda när man talar med ett barn. Stundtals känns det nästan juvenilt. Men bakom de korta och skenbart enkla meningarna finns fullt av undertoner, det är ett töcken av smärta och undertryckt raseri. Allteftersom är det som att tonen mognar. Den fördjupas i takt med hennes insikter om hur lite samhället bryr sig om den som är skör.

Läs mer om Tyra von Zweigbergk:

Cecilia Köljing
Annons
Annons
Annons
Annons