Wilhelm Agrell jämför andra världskriget och kriget i Ukraina – och hittar likheter mellan Hitler och Putin
En tid för krig – Europas väg mot storkonflikt
Författare: Wilhelm Agrell
Förlag: Historiska Media
Den allierade västvärlden kunde till en början inte föreställa sig att Hitlers anspråk på grannländerna skulle kunna leda till ännu ett världskrig. Inte heller att Putins annektering av Krimhalvön 2014, som beboddes av många ryssar, skulle leda till krig i Europa. Hitler gjorde en liknande annektering av Sudetenland 1938. Europas karta höll på att ritas om. Och den som höll i pennan var Hitler, vars krigsförmågor de västallierade underskattade.
I sin nya bok ”En tid för krig” berättar Wilhelm Agrell ingående om hur storkonflikter har utvecklats i Europa och jämför kriget i Ukraina med inledningen på andra världskriget. Agrell skriver faktabaserat, populärvetenskapligt och lättförståeligt, även om det blir lite mastigt i vissa kapitel.
Agrell utgår från första världskrigets slut, när vapnen hade lagts ned på västfronten med total kapitulation av Tyskland. På fredlig väg kom Hitler till makten och som rikskansler började han tidigt smida planer på att ta tillbaka det man hade förlorat. Han var strategisk och slug och förnedrade vissa västledare, som den brittiske premiärministern Chamberlain, som trodde han kunde kunde prata auktoritära ledare till rätta. Väst ville till varje pris undvika ett nytt krig.
”Agrell skriver faktabaserat, populärvetenskapligt och lättförståeligt, även om det blir lite mastigt i vissa kapitel.”
Här visar Agrell att det finns en tydlig parallell till Rysslands och Putins beteende. På olika sätt har dagens västledare sökt samarbete med Putin och trott på fredliga och ärliga allianser. Här hade Agrell kunnat gett ännu mer utrymme till vår nutid i boken.
Ryssland hade tidigt förvarnat väst om sina aggressiva planer, påpekar Agrell. Vid ett slutet möte mellan Nato och Ryssland i Bukarest 2008 framfördes ett hot från Putin: ”Ukraina kommer att upphöra att existera som stat och dess territorium inkorporeras i Ryssland”. Detta om länderna Georgien och Ukraina närmade sig väst och Nato.
I sitt förord till boken är Agrell tydlig med att han inte har någon ambition att förutsäga framtiden. Det vore också att gå för långt. Men han visar att offren, det vill säga små utsatta länder, kan lockas, hotas och manipuleras till samarbete, eftergifter och i värsta fall total underkastelse. I flera fall har omvärlden gjort felbedömningar och negligerat varningar som borde ha tagits på större allvar.
Wilhelms Agrells bok är ett viktigt tillskott för att förstå hur konflikter i Europa har utvecklats. Insikten är att den stabila fredsordningen i Europa är borta och att vi måste leva med stora osäkerheter under lång tid.
