Birgitta Hultman: ”Tre serier som balanserar mellan yta och mänskliga bråddjup”
Sista scenerna i polisserien ”Tunna blå linjen” var ett riktigt slag i magen. Fullständigt överraskande, upprörande, sorgligt och mycket välgjort, precis som så mycket annat i den här serien. Samtidigt lämnades tittarna totalt i sticket.
Det gjorde även inledningen på nya serien ”Försvunna människor”, fast på ett helt annat sätt.
Redan prenumerant? Bra!Logga in för att fortsätta läsa
