Elin Persson får Nordiska rådets pris

Elin Persson beskriver en overklighetskänsla när hon fick ta emot priset ur danska kronprinsessan Marys hand.

– Det betyder otroligt mycket. Jag jobbar nästan heltid med socialt arbete. För mig betyder det att jag kommer att kunna skriva mer, säger hon till TT efteråt.

"Ett verk som genom sitt skönlitterära berättande ger en dokumentär känsla och skickligt bygger upp bilden av en verklighet där ingen är ond eller god", skriver juryn.

Boken bygger på Elin Perssons jobberfarenheter från HVB-hem. Tidigare hade hon mest skrivit poesi, men när hon började på en författarutbildning precis efter ett vikariat på HVB-hem behövde hon skriva av sig. När hon börjat kunde hon inte sluta. Att det skulle bli en bok för unga var inte heller planerat:

– Jag tror att det beror på att jag hade de ensamkommande ungdomarna i mitt huvud. Jag ville att det skulle vara lättillgängligt för att de skulle förstå det.

I efterhand är hon nöjd med att det blev som det blev, inte minst för att hennes bok kan användas i skolundervisning. Men just nu, när hon är inne på sitt tredje bokprojekt, lutar det åt en vuxenroman.

TT: Vad vill du uppnå med ditt författarskap i framtiden?

– Jag vill ha ett skrivande liv, där jag skriver all min tid. Och så vill jag fortsätta skriva om sociala frågor, men jag vill också skriva annat.

Litteraturpriset är det äldsta och mest prestigefulla av de fem priserna. I år går det till romanen "Naasuliardarpi" (Blomsterdalen) av grönländska författaren Niviaq Korneliussen. "Ett verk som är en vacker, men också smärtsamt rå berättelse", tyckte juryn.

Den prisvinnande boken har varit svår och tung att skriva, berättar Niviaq Korneliussen efter prisutdelningen. Hon har ägnat flera år av sitt liv åt att gräva i självmord.

– Jag har fått lägga känslorna åt sidan, för om inte jag skriver om det här så är jag rädd för att ingen gör det, säger hon till TT.

Hon beskriver boken som politisk och hoppas att den nu kommer att få ännu större uppmärksamhet på Grönland.

– Mitt fokus ligger hos regeringen, för det är den som måste börja prata om det här. Jag tror att samhället är redo för förändringar.

Men i sitt tacktal valde Korneliussen att vända sig till Grönlands barn och unga.

– Vi har de högsta självmordstalen i världen. I flera generationer har vi mist människor som hade kunnat leva långa liv. Vi har ett system som sviker gång på gång, när ni allra mest behöver hjälp. Det här är till er som lyckats leva en extra dag, för att ni hoppas att nästa dag blir bättre, sade hon.

TT: Varför är det så mycket självmord på Grönland?

– Det skulle jag behöva en hel dag på mig för att kunna besvara, säger Niviaq Korneliussen.

Men en av orsakerna är att unga människor som söker hjälp inte får det, hävdar hon.

– Det finns också alla möjliga andra sociala orsaker till att vi har en självmordskultur.

Ronnie Sandahls film "Tigrar" hade chans i filmkategorin, men danska filmen "Flykt", med manus och regi av Jonas Poher Rasmussen, tog hem priset.

"För ett verk där estetiska, politiska och mänskliga dimensioner uppgår i en sublim, konstnärlig film", skriver juryn i motiveringen.

Priset för bästa film delades ut av svenska skådespelaren David Dencik, som höll sitt anförande på danska.

– Kära vänner, det är ett stort nöje att stå här i kväll. Det finns få filmpriser som jag tycker är vettiga, åtminstone när man gång på gång står på mottagarsidan och ser priset gå till ännu en fin kollega, sade han.

Den färöiska musikern Eivør Pálsdóttir fick musikpriset för "sitt outtröttliga arbete under de senaste åren som har satt hennes hemland i rampljuset och hon använder sig ständigt av sitt musikaliska arv och sitt modersmål".