”The Singapore grip” är lika fräsch som en engelsk muffins från förra seklet

Storbritannien lider ett av sina största nederlag under hela andra världskriget.

Trots den enorma dramatiken verkar händelsen vara relativt okänd än idag. Den har i alla fall inte fått någon storfilm likt ”Dunkirk” och ”Pearl Harbor”.

Nu kommer dock tv-serien ”Singapore grip” som är baserad på J.G. Farrells bok med samma namn från 1978.

Handlingen kretsar kring Matthew Webb (Luke Treadaway) som kommer till Singapore och blir ny arvtagare i gummiföretaget ”Blackett and Webb” efter att fadern hastigt gått bort. Detta skapar oro hos bolagets andra seniora delägare, Walter Blackett (David Morrissey) som försöker gifta bort sin dotter till Matthew för att kunna behålla kontrollen över bolaget.

Men ack! Matthew följer sitt hjärta och blir kär i den mystiska kinesiska flyktingen/prinsessan Vera Chiang (Elizabeth Tan). Hon uppfyller exakt stereotypen som västerlandet hade på Sydostasiens kvinnor under kolonialismen. Exotiska och sexuellt frigjorda, men också i behov av en hjälpande vit hand.

Det är outhärdligt att se år 2021.

Dessutom är singaporianerna förvisade till statistroller. Produktionen är så vit att du måste se med solglasögon för att inte bländas.

Jag förstår inte den här serien alls. Det är oklart vad som är satir och vad som bara är slappt hantverk. Det blir en gröt i mitten. Föga hjälpt av usla krigsscener.

Se något annat i sommar. Vad som helst.